Det blir svårt om inte omöjligt att få ett vettigt svar om frågan ställs i en negativ klang. Kreatörerna kanske inte ser upphovsrättslagen som en maffia. Frågan ställs på ett naivt och onyanserat sätt. Frågan är ledande och det kan inte bli en vettig diskussion om ämnet om man inte kan prata om det på ett objektivt sätt.

Det blir svårt om inte omöjligt att få ett vettigt svar om frågan ställs i en negativ klang. Kreatörerna kanske inte ser upphovsrättslagen som en maffia. Frågan ställs på ett naivt och onyanserat sätt. Frågan är ledande och det kan inte bli en vettig diskussion om ämnet om man inte kan prata om det på ett objektivt sätt.

Men om du för en stund tänker dig frågan i en positiv klang då?

Men om du för en stund tänker dig frågan i en positiv klang då?

“Vad tycker du om att människor i ditt namn försvarar upphovsrätten i sin nuvarande form?”

“Vad tycker du om att människor i ditt namn försvarar upphovsrätten i sin nuvarande form?”

*S*…Bara för att du är så positiv: ;)

Många kreatörer väljer att lägga ut sina alster på nätet och uppmanar oss att ta del av dem helt kostnadsfritt. De som inte lägger upp sina arbetet kan man anta att de vill ha betalt för sina produkter. Det är upp till kreatörerna att skapa den kostnadsfria “guldgruvan” där kulturidkarna kan hämta godbitar ur… Inte tvärtom. Vi mjölkar ur dem deras arbeten och hoppas på att de får betalt av någon annan.
Kulturarbetare anses ju ha ett kall och förväntas inte ta betalt för det de gör. Ändå vill många påstå att de lever på bidrag och nyttjar sammhällets resurser. Tacka sjutton för det! Hur många kulturarbetare kan leva på sitt kulturarbete?
Det finns en elit som tjänar grova pengar för att de har jobbat hårt och har gjort bra val. Inte sagt att det är originelt eller “bra”. Men sedan har vi den större massan av kulturarbetare som lever på marginalerna. Att illegalt fildela gör att kulturen undermineras och utarmas av dem som älskar och njuter kulturen som “mest”…

Men sedan kan man diskutera hur upphovsrättslagen ska efterlevas och regleras. Inget samhälle mår bra av att ha en ständig övervakare och misstänkligöra varje handling som görs av medborgarna.
Jag tror att det kan vara vettigt att bena ut vad det är som kan göras och var ansvaret ligger. Jag tycker ansvaret inte bör ligga hos nationella regeringar så länge det inte är en fara för nationens säkerhet.

Varför trycks det musik/film på cd/dvd som så lätt kan kopieras och spridas på nätet? Branchen kan om de vill utveckla metoder som säkrar deras produkter. Med tanke på hur mycket pengar det cirkuleras torde det finnas pengar till att utveckla och förnya.
Jag tycker det är verkligen klent av dem att fortsätta göra en produkt som är så känslig för kopiering… därför kan man ju misstänka att kopieringsläckan inte tär på dem så allvarligt? Det är nog fler bolag än kreatörer som klagar?
De kanske ska sluta klaga och utvecklas istället?
Så länge det är enkelt att fildela kommer folk att fortsätta göra det. Det är som att de strösslar gatorna med slantar, nog fanken plockar folk upp dem om de bara ligger där.

*S*…Bara för att du är så positiv: ;)

Många kreatörer väljer att lägga ut sina alster på nätet och uppmanar oss att ta del av dem helt kostnadsfritt. De som inte lägger upp sina arbetet kan man anta att de vill ha betalt för sina produkter. Det är upp till kreatörerna att skapa den kostnadsfria “guldgruvan” där kulturidkarna kan hämta godbitar ur… Inte tvärtom. Vi mjölkar ur dem deras arbeten och hoppas på att de får betalt av någon annan.
Kulturarbetare anses ju ha ett kall och förväntas inte ta betalt för det de gör. Ändå vill många påstå att de lever på bidrag och nyttjar sammhällets resurser. Tacka sjutton för det! Hur många kulturarbetare kan leva på sitt kulturarbete?
Det finns en elit som tjänar grova pengar för att de har jobbat hårt och har gjort bra val. Inte sagt att det är originelt eller “bra”. Men sedan har vi den större massan av kulturarbetare som lever på marginalerna. Att illegalt fildela gör att kulturen undermineras och utarmas av dem som älskar och njuter kulturen som “mest”…

Men sedan kan man diskutera hur upphovsrättslagen ska efterlevas och regleras. Inget samhälle mår bra av att ha en ständig övervakare och misstänkligöra varje handling som görs av medborgarna.
Jag tror att det kan vara vettigt att bena ut vad det är som kan göras och var ansvaret ligger. Jag tycker ansvaret inte bör ligga hos nationella regeringar så länge det inte är en fara för nationens säkerhet.

Varför trycks det musik/film på cd/dvd som så lätt kan kopieras och spridas på nätet? Branchen kan om de vill utveckla metoder som säkrar deras produkter. Med tanke på hur mycket pengar det cirkuleras torde det finnas pengar till att utveckla och förnya.
Jag tycker det är verkligen klent av dem att fortsätta göra en produkt som är så känslig för kopiering… därför kan man ju misstänka att kopieringsläckan inte tär på dem så allvarligt? Det är nog fler bolag än kreatörer som klagar?
De kanske ska sluta klaga och utvecklas istället?
Så länge det är enkelt att fildela kommer folk att fortsätta göra det. Det är som att de strösslar gatorna med slantar, nog fanken plockar folk upp dem om de bara ligger där.

Liknelser är kraftfull kommunikation - om de används rättvist. Låt mig utmana dina tankar i några av mina tankegångar:

Om du plockar upp en slant från gatan och tar med den hem, då kan ju ingen annan använda den längre, eller hur? Ingen kan betala med den, ingen kan putsa den, ingen kan beundra den. Bara du.

Detta är en fundamental skillnad. Om du stjäl en bil kan bilens ägare inte längre köra sina barn till fotbollsträningen. Om du mångfaldigar ett verk blir den omedelbara effekten en helt annan - upplevelser delas mellan människor. Om du vill förhindra spridningen av en idé, håll tyst. Lägg ner penseln. Slå av förstärkaren. Bevara din dyrbara hemlighet och vakta den noggrant. För idéer vars tid har kommit är ostoppbara, liksom musikstycken som hittar en resonansbotten, liksom konst som bara vägrar dö. Det ligger i vår natur att vilja sprida dem.

Den nya tekniken har gett kreatörer möjligheten att sprida sina verk digitalt och göra dem tillgängliga för en hel värld. En illustration kan njutas samtidigt i Venezuela, Oman och Österrike. Men utvecklingen har ett pris, det har blivit svårt att hindra människor från att utbyta information med varandra. Som lingvist, kommunikatör och aspirerande författare betalar jag gärna det priset.

I vissa fall kallas vi för rättshaverister och kulturförintare. Detta tycker jag är märkligt. Är det något som utmärker oss är det att vi skriker efter frihet och att vi engagerar oss i kreatörernas arbeten så till den grad att vi kommunicerar deras alster vidare i våra nätverk. Vi hatar inte kultur, vi vill ha mer av den!

Så vad ska då kreatörerna leva av?

Den stora missuppfattningen i debatten handlar om upphovsmakarens kommersiella rättigheter. Det är enbart upphovsmakaren som ska ha rätt att kapitalisera på sina alster. Detta motsätter sig ingen. Den som gör sig besväret att kopiera ditt verk får inte själv sälja det vidare.

Den andra stora missuppfattningen är att teknikutvecklingen på något sätt berövar kreatörerna alla möjligheter. Idag kan en musiker via enkla gränsnitt tillgängligöra sin konst för en hel värld - med bara ett knapptryck.

I den nya världen får artisten nöja sig med 20 öre för ett album istället för 200 kronor. Men hellre det om 2 000 000 människor laddar ned albumet istället för att 20 000 perosner köper det i en butik.

Ta dina illustrationer, PalejettenQ, de är bra exempel. Jag älskar dem, de får mig att tänka och känna efter. Ocj jag sprider ordet vidare, både här på bloggen och privat. Varför har jag ens sett dina illustrationer? Jo, därför att du delat med dig av dem och för att tekniken tillåter det.

Om jag aldrig fått möjlighet att ta till mig av dina teckningar hade jag aldrig betalat ett inträde till något vernissage. Inte för att vara elak, men jag hade ju inte känt till dig, eller hur? Jag skulle ha varit utlämnad till professionella recensenter som inte talar mitt språk. Men nu, nu skulle jag inte tveka att rusa in i vilket galleri eller vernissage som helst märkt “PaljettenQ”.

Men visst. Det är inte det att jag inte förstår. “Det gör ont när knoppar brister”, men Karin Boyes ord. Vi måste ändra vår lagstiftning. Vi måste ändra de sätt som vi hittills har tjänat pengar på, för de gamla sätten fungerar snart inte längre. Och om vi alla är helt uppriktiga, kanske de gamla sätten att tjäna pengar på konst inte var så mycket att ha i alla fall?

Liknelser är kraftfull kommunikation - om de används rättvist. Låt mig utmana dina tankar i några av mina tankegångar:

Om du plockar upp en slant från gatan och tar med den hem, då kan ju ingen annan använda den längre, eller hur? Ingen kan betala med den, ingen kan putsa den, ingen kan beundra den. Bara du.

Detta är en fundamental skillnad. Om du stjäl en bil kan bilens ägare inte längre köra sina barn till fotbollsträningen. Om du mångfaldigar ett verk blir den omedelbara effekten en helt annan - upplevelser delas mellan människor. Om du vill förhindra spridningen av en idé, håll tyst. Lägg ner penseln. Slå av förstärkaren. Bevara din dyrbara hemlighet och vakta den noggrant. För idéer vars tid har kommit är ostoppbara, liksom musikstycken som hittar en resonansbotten, liksom konst som bara vägrar dö. Det ligger i vår natur att vilja sprida dem.

Den nya tekniken har gett kreatörer möjligheten att sprida sina verk digitalt och göra dem tillgängliga för en hel värld. En illustration kan njutas samtidigt i Venezuela, Oman och Österrike. Men utvecklingen har ett pris, det har blivit svårt att hindra människor från att utbyta information med varandra. Som lingvist, kommunikatör och aspirerande författare betalar jag gärna det priset.

I vissa fall kallas vi för rättshaverister och kulturförintare. Detta tycker jag är märkligt. Är det något som utmärker oss är det att vi skriker efter frihet och att vi engagerar oss i kreatörernas arbeten så till den grad att vi kommunicerar deras alster vidare i våra nätverk. Vi hatar inte kultur, vi vill ha mer av den!

Så vad ska då kreatörerna leva av?

Den stora missuppfattningen i debatten handlar om upphovsmakarens kommersiella rättigheter. Det är enbart upphovsmakaren som ska ha rätt att kapitalisera på sina alster. Detta motsätter sig ingen. Den som gör sig besväret att kopiera ditt verk får inte själv sälja det vidare.

Den andra stora missuppfattningen är att teknikutvecklingen på något sätt berövar kreatörerna alla möjligheter. Idag kan en musiker via enkla gränsnitt tillgängligöra sin konst för en hel värld - med bara ett knapptryck.

I den nya världen får artisten nöja sig med 20 öre för ett album istället för 200 kronor. Men hellre det om 2 000 000 människor laddar ned albumet istället för att 20 000 perosner köper det i en butik.

Ta dina illustrationer, PalejettenQ, de är bra exempel. Jag älskar dem, de får mig att tänka och känna efter. Ocj jag sprider ordet vidare, både här på bloggen och privat. Varför har jag ens sett dina illustrationer? Jo, därför att du delat med dig av dem och för att tekniken tillåter det.

Om jag aldrig fått möjlighet att ta till mig av dina teckningar hade jag aldrig betalat ett inträde till något vernissage. Inte för att vara elak, men jag hade ju inte känt till dig, eller hur? Jag skulle ha varit utlämnad till professionella recensenter som inte talar mitt språk. Men nu, nu skulle jag inte tveka att rusa in i vilket galleri eller vernissage som helst märkt “PaljettenQ”.

Men visst. Det är inte det att jag inte förstår. “Det gör ont när knoppar brister”, men Karin Boyes ord. Vi måste ändra vår lagstiftning. Vi måste ändra de sätt som vi hittills har tjänat pengar på, för de gamla sätten fungerar snart inte längre. Och om vi alla är helt uppriktiga, kanske de gamla sätten att tjäna pengar på konst inte var så mycket att ha i alla fall?

Återigen vill jag nämna att det finns kreatörer som gladeligen lägger ut sina alster på nätet till allmän beskådan och utdelning till dem som vill ha dem.. så även PaljettenQ.
Vill bara nämna att det är gratis att gå på vernissage så tillvida det inte är ett ställe som från början har inträde (tex museum, där får inte konstnären “gage” om det är någon som tror det, konstnären jobbar ju för att det är så roligt så vi behöver ingen lön.) Men hur som helst:

Vad jag förstår så handlar ditt inlägg om den nya lag som kommer att träda i kraft i vår. Där IP-adresser kommer att ges ut till producenter som kan i en rättslig process komma med starkare bevis för sina fall om överträdelser på upphovsrätten.
Jag är nyfiken på hur du tycker det skulle kunna göras en lagförändring som gynnar både kulturutövaren och kulturkonsumenten?

Om det vore så att folk kopierar ett befintlig original som kulturproducenten själv äger, skulle denne kunna se hur ofta produkten kopieras. Då skulle man kunna se och hantera ett mer rättvist tilldelning av ersättning. Om inte annat vore det mer synligt svart på vitt hur obetydligt deras arbete är. De kan också se hur mycket sand det rinner mellan fingrarna och hur de nyttjas av de som vill ha kakan kvar men det enda som finns är smulor kvar.
Men vem ska ge den slutliga lönen till artisten?
Har du några förslag?

Jag håller med om att lagstiftningen kan vara drastisk. Men jag tycker att förutsättningarna ska vara den samma för musik, film och litteraurbranchen som för alla andra, att i en rättsligprocess kunna ta fram bevis som alla andra brancher då de hamnar i en tvist. Jag tycker att det vore konstigt om de inte ges samma möjligheter och rättigheter som resten av samhället.

Jag tycker det är märkligt att kultursektorn inte har kraschat. Vilken annan produkt har en så svag ställning som musik, film och litteratur att de skulle stå emot ett sådant stort tryck av illegal kopiering? Jag tycker vi kan vänta och se… för tydligen är det något som bär upp och håller systemet igång. Den dag kreatören och producenterna inte tjänar pengar kommer de att lägga ner sin verksamhet. Eller inte. Den som lever får se.

Återigen vill jag nämna att det finns kreatörer som gladeligen lägger ut sina alster på nätet till allmän beskådan och utdelning till dem som vill ha dem.. så även PaljettenQ.
Vill bara nämna att det är gratis att gå på vernissage så tillvida det inte är ett ställe som från början har inträde (tex museum, där får inte konstnären “gage” om det är någon som tror det, konstnären jobbar ju för att det är så roligt så vi behöver ingen lön.) Men hur som helst:

Vad jag förstår så handlar ditt inlägg om den nya lag som kommer att träda i kraft i vår. Där IP-adresser kommer att ges ut till producenter som kan i en rättslig process komma med starkare bevis för sina fall om överträdelser på upphovsrätten.
Jag är nyfiken på hur du tycker det skulle kunna göras en lagförändring som gynnar både kulturutövaren och kulturkonsumenten?

Om det vore så att folk kopierar ett befintlig original som kulturproducenten själv äger, skulle denne kunna se hur ofta produkten kopieras. Då skulle man kunna se och hantera ett mer rättvist tilldelning av ersättning. Om inte annat vore det mer synligt svart på vitt hur obetydligt deras arbete är. De kan också se hur mycket sand det rinner mellan fingrarna och hur de nyttjas av de som vill ha kakan kvar men det enda som finns är smulor kvar.
Men vem ska ge den slutliga lönen till artisten?
Har du några förslag?

Jag håller med om att lagstiftningen kan vara drastisk. Men jag tycker att förutsättningarna ska vara den samma för musik, film och litteraurbranchen som för alla andra, att i en rättsligprocess kunna ta fram bevis som alla andra brancher då de hamnar i en tvist. Jag tycker att det vore konstigt om de inte ges samma möjligheter och rättigheter som resten av samhället.

Jag tycker det är märkligt att kultursektorn inte har kraschat. Vilken annan produkt har en så svag ställning som musik, film och litteratur att de skulle stå emot ett sådant stort tryck av illegal kopiering? Jag tycker vi kan vänta och se… för tydligen är det något som bär upp och håller systemet igång. Den dag kreatören och producenterna inte tjänar pengar kommer de att lägga ner sin verksamhet. Eller inte. Den som lever får se.

“Vem ska ge den slutliga lönen till artisten?”

Om artistens arbete inte uppskattas tillräckligt för att kunna kommersialiseras - men ändå är viktigtkan man ta inspiration från idrottens värld. inom den världen finns plats för både proffs och amatörer.

“Hur skulle en lagförändring kunna gynna både kulturproducenter och kulturkonsumenter?”

Släpp informationen fri. Mer mellanmänsklig interaktion, mer kunskapsdelning, fler delade upplevelser kan långsiktigt aldrig vara dåligt för konsten.

“Den dag kreatören och producenterna inte tjänar pengar kommer de att lägga ner sin verksamhet.”

Jag tror att dessa människor kommer att tjäna obscent mycket mer pengar i framtiden än vad de gör idag. De måste bara vänja sig att utnyttja den nya ekonomins “långa svans”.

“Vem ska ge den slutliga lönen till artisten?”

Om artistens arbete inte uppskattas tillräckligt för att kunna kommersialiseras - men ändå är viktigtkan man ta inspiration från idrottens värld. inom den världen finns plats för både proffs och amatörer.

“Hur skulle en lagförändring kunna gynna både kulturproducenter och kulturkonsumenter?”

Släpp informationen fri. Mer mellanmänsklig interaktion, mer kunskapsdelning, fler delade upplevelser kan långsiktigt aldrig vara dåligt för konsten.

“Den dag kreatören och producenterna inte tjänar pengar kommer de att lägga ner sin verksamhet.”

Jag tror att dessa människor kommer att tjäna obscent mycket mer pengar i framtiden än vad de gör idag. De måste bara vänja sig att utnyttja den nya ekonomins “långa svans”.

Vad är den egentliga argumentet FÖR att fildela?
Är kultur en slags information? Är kulturens roll att förmedla kunskap? Mja, jag är skeptisk till att det går att se det som en enkel information som är så allmän att den ska frigöras från kreatören bra för att den hamnar på nätet.
Fildelarens roll i det hela, hur ser den ut? Hur BIDRAR fildelaren till den kulturella utveckligen, de skapar inget nytt i debatten, eller i den interaktiva “informationsväxlingen” du nämner. Jag anser att fildelare nyttjar chansen att slippa betala, utan att tillföra någon som helst till kulturen.
För nu pratar vi om den illegala fildelningen, eller hur? Den de vill reglera och nu i vår göra möjligt för kreatören att i en rättstvist kunna plocka fram IPanvändare som gör illegala handlingar.

Att fildela är som att palla äpplen, man gör det för att det går. Stulna äpplen smakar bäst :)

Vad är den egentliga argumentet FÖR att fildela?
Är kultur en slags information? Är kulturens roll att förmedla kunskap? Mja, jag är skeptisk till att det går att se det som en enkel information som är så allmän att den ska frigöras från kreatören bra för att den hamnar på nätet.
Fildelarens roll i det hela, hur ser den ut? Hur BIDRAR fildelaren till den kulturella utveckligen, de skapar inget nytt i debatten, eller i den interaktiva “informationsväxlingen” du nämner. Jag anser att fildelare nyttjar chansen att slippa betala, utan att tillföra någon som helst till kulturen.
För nu pratar vi om den illegala fildelningen, eller hur? Den de vill reglera och nu i vår göra möjligt för kreatören att i en rättstvist kunna plocka fram IPanvändare som gör illegala handlingar.

Att fildela är som att palla äpplen, man gör det för att det går. Stulna äpplen smakar bäst :)

Det egentliga argumentet för fildelning har varit att vi inte vill kriminalisera en hel generation. Idag pratar vi om flera generationer.

Jämför med inträdet av boktryckarkonsten. Plötsligt var de skrivande munkarna i klostren inte de enda som kunde reproducera böcker och en stor portion av vinsterna hamnade hos tryckerierna istället. Detta borde med upphovsrättsmaffians retorik ha inneburit slutet för författarna.

Men effekterna var de motsatta. Ökad kännedom och ökad tillgänglighet skapade fler författare och större marknader.

Jag vet inte hur jag kan förklara det tydligare:

Samma utveckling väntar oss nu. Det nya sociala medielandskapet öppnar för fantastiska möjligheter. Vi måste bara övertyga alla stackare som sitter kvar med gåspennor i klostren att det är dags att investera i tryckpressar istället.

För betänk detta, PaljettenQ: Det är tillfället som gör tjuven. Människan fungerar så. Den ENDA vägen tillbaka in i klostrets mörker är att vi förbjuder tryckpressarna…

Det egentliga argumentet för fildelning har varit att vi inte vill kriminalisera en hel generation. Idag pratar vi om flera generationer.

Jämför med inträdet av boktryckarkonsten. Plötsligt var de skrivande munkarna i klostren inte de enda som kunde reproducera böcker och en stor portion av vinsterna hamnade hos tryckerierna istället. Detta borde med upphovsrättsmaffians retorik ha inneburit slutet för författarna.

Men effekterna var de motsatta. Ökad kännedom och ökad tillgänglighet skapade fler författare och större marknader.

Jag vet inte hur jag kan förklara det tydligare:

Samma utveckling väntar oss nu. Det nya sociala medielandskapet öppnar för fantastiska möjligheter. Vi måste bara övertyga alla stackare som sitter kvar med gåspennor i klostren att det är dags att investera i tryckpressar istället.

För betänk detta, PaljettenQ: Det är tillfället som gör tjuven. Människan fungerar så. Den ENDA vägen tillbaka in i klostrets mörker är att vi förbjuder tryckpressarna…

…det ska bli intressant att se hur detta kommer att utvecklas. Den som lever får se. Men det är ändå inte fildelare i sin handling som utvecklar kulturen. Någon måste skriva boken och om det bara är redan ekonomiskt självstädniga individer som kan skapa kultur, för det är de som har råd att jobba gratis… så ska det bli intressant att se hur kulturen utvecklas i framtiden.
Tro mig jag tänker på detta ofta och får se mina alster “lånade” då och då. Ska jag vara tacksam för det? Ära ger mig inte mat på bordet. Enligt ert sätt att tänka har jag inte ens rätt att bli irriterad att folk bara tar utan att fråga först. (nu menar jag den konst jag gör som levebröd, inte de illustrationer jag gör som PaljettenQ)
Fildelning är en egoistisk handling, och om vi tycker att det är OK så go for it…. då är det tydligen ett sådant kultursamhälle denna generation vill ha. Jag kan bara rätta mig efter hur det fungerar och försöka leva som jag lär. Men även jag kan tycka att man kan mötas någonstans i mitten, det gynnar nog oss bäst.

…det ska bli intressant att se hur detta kommer att utvecklas. Den som lever får se. Men det är ändå inte fildelare i sin handling som utvecklar kulturen. Någon måste skriva boken och om det bara är redan ekonomiskt självstädniga individer som kan skapa kultur, för det är de som har råd att jobba gratis… så ska det bli intressant att se hur kulturen utvecklas i framtiden.
Tro mig jag tänker på detta ofta och får se mina alster “lånade” då och då. Ska jag vara tacksam för det? Ära ger mig inte mat på bordet. Enligt ert sätt att tänka har jag inte ens rätt att bli irriterad att folk bara tar utan att fråga först. (nu menar jag den konst jag gör som levebröd, inte de illustrationer jag gör som PaljettenQ)
Fildelning är en egoistisk handling, och om vi tycker att det är OK så go for it…. då är det tydligen ett sådant kultursamhälle denna generation vill ha. Jag kan bara rätta mig efter hur det fungerar och försöka leva som jag lär. Men även jag kan tycka att man kan mötas någonstans i mitten, det gynnar nog oss bäst.

Du har frågat och jag har svarat - enligt mig själv i alla fall - sakligt. Men nu är det dags att frågorna går åt andra hållet också:

Det är min bestämda uppfattning att jag har ett kreativt yrke. Jag är kreatör, jag skapar med ord och bild.

Så, då till min fråga:

Tycker du att det du gör är mer konst än det jag gör på dagarna?

Du har frågat och jag har svarat - enligt mig själv i alla fall - sakligt. Men nu är det dags att frågorna går åt andra hållet också:

Det är min bestämda uppfattning att jag har ett kreativt yrke. Jag är kreatör, jag skapar med ord och bild.

Så, då till min fråga:

Tycker du att det du gör är mer konst än det jag gör på dagarna?

Jag vet faktiskt inte vad du gör på dagarna.
Men jag tycker inte att konst per definition står högre än något annat i samhället. Den står tex inte ovanför lagen. Men den kan peka på problem och göra försök att tänja på gränser… Men det är inte alltid konstnärens handling blir ostraffad om den går för långt. Konstnärer som tänjer på gränser och blir ärligt förvånad över att de ställs inför rätta är bara korkade och naiva. *eget tyckande* Man måste ta konsekvensen av sitt handlande.

Att vara kreativ är vanligt, de flesta yrken är kreativa men allt är inte konst. Inte ens alla som påstår sig vara konstnärer skapar konst. INTE ens allt som hänger på konstmuseum är konst.
Men det behöver inte vara “sämre” eller ointressant för det.
En arbetsuppgift kan göras och lösas på ett konstnärligt sätt.. det är en diskussion om definitioner.

Låt säga att en webdesigner gör något som är konstnärligt så är det det… men oftast är kanske uppdragen mer av karraktären att vara design.
Det finns tex de som är konstnärer utan att veta om det… eller att de väljer att kalla sig något annat. Många gånger kan jag se rent konstnärliga musikvideos på MTV.

Om jag pekar på mina egna bilder… de bilder jag gör till min blogg är INTE konst de är allt för illustrativa för att vara konst. En del av dem är kanske mer konstnärliga än andra bilder.. men de är inte “konst”.

Således kan jag inte bedömma det du gör på dagarna….:) Men av det du berättar så verkar du vara en kille som utför ditt arbete på ett bra sätt och du är kreativ i ditt språk här på din blogg. Du får fråga andra om saken för att få ett vettigt svar… eller visa mig vad du gör ;)

Begreppet Kultur är vidare och mer omfattande än Konst. Kreatör är ett begrepp jag själv inte möter så ofta i den sfär jag är yrkesverksam… men jag lånade ordet från dig då jag läste ditt inlägg. Så du kan som du säger stämpla dig själv som kreatör. Det är ingen som kan eller bör ställa sig emot.
Men tycker du alla kreatörer är konstnärer?

Om du kallar dig konstnär när du presenterar dig, kan det kanske bli lite onödigt krångligt. De flesta som talar Svenska förväntar sig nog att du ska ha vissa färdigheter isåfall… Men det kan du ju använda som en PR grej :)

(fan nu måste jag lägga av med dessa långa kommentarer..det var meningen att svara dig bara lite kort, sorry)

Ha en trevlig helg Jerry!
/ PQ

Jag vet faktiskt inte vad du gör på dagarna.
Men jag tycker inte att konst per definition står högre än något annat i samhället. Den står tex inte ovanför lagen. Men den kan peka på problem och göra försök att tänja på gränser… Men det är inte alltid konstnärens handling blir ostraffad om den går för långt. Konstnärer som tänjer på gränser och blir ärligt förvånad över att de ställs inför rätta är bara korkade och naiva. *eget tyckande* Man måste ta konsekvensen av sitt handlande.

Att vara kreativ är vanligt, de flesta yrken är kreativa men allt är inte konst. Inte ens alla som påstår sig vara konstnärer skapar konst. INTE ens allt som hänger på konstmuseum är konst.
Men det behöver inte vara “sämre” eller ointressant för det.
En arbetsuppgift kan göras och lösas på ett konstnärligt sätt.. det är en diskussion om definitioner.

Låt säga att en webdesigner gör något som är konstnärligt så är det det… men oftast är kanske uppdragen mer av karraktären att vara design.
Det finns tex de som är konstnärer utan att veta om det… eller att de väljer att kalla sig något annat. Många gånger kan jag se rent konstnärliga musikvideos på MTV.

Om jag pekar på mina egna bilder… de bilder jag gör till min blogg är INTE konst de är allt för illustrativa för att vara konst. En del av dem är kanske mer konstnärliga än andra bilder.. men de är inte “konst”.

Således kan jag inte bedömma det du gör på dagarna….:) Men av det du berättar så verkar du vara en kille som utför ditt arbete på ett bra sätt och du är kreativ i ditt språk här på din blogg. Du får fråga andra om saken för att få ett vettigt svar… eller visa mig vad du gör ;)

Begreppet Kultur är vidare och mer omfattande än Konst. Kreatör är ett begrepp jag själv inte möter så ofta i den sfär jag är yrkesverksam… men jag lånade ordet från dig då jag läste ditt inlägg. Så du kan som du säger stämpla dig själv som kreatör. Det är ingen som kan eller bör ställa sig emot.
Men tycker du alla kreatörer är konstnärer?

Om du kallar dig konstnär när du presenterar dig, kan det kanske bli lite onödigt krångligt. De flesta som talar Svenska förväntar sig nog att du ska ha vissa färdigheter isåfall… Men det kan du ju använda som en PR grej :)

(fan nu måste jag lägga av med dessa långa kommentarer..det var meningen att svara dig bara lite kort, sorry)

Ha en trevlig helg Jerry!
/ PQ

Bara kul med långa kommentarer! I love it!

Jag har givetvis en bra comeback, men jag har lite helggrejer att stå i, så vi får plocka upp tråden till veckan!

Bara kul med långa kommentarer! I love it!

Jag har givetvis en bra comeback, men jag har lite helggrejer att stå i, så vi får plocka upp tråden till veckan!

Ser fram emot det :)

Ser fram emot det :)

Jag har faktiskt påverkats av diskussionen…
När jag beställde konsertbiljetter till Frida Hyvönen, så påmindes jag att jag måste ju köpa skivan också för att komma in i “tonen” innan jag ser henne live.
Jag höll i skivan och tänkte; Hur skulle det vara att stå där på konserten och nynna till låtar som jag har pratkopierat från nätet? Nä jag tycker det smakar bäst att att se henne i ögonen och ha gett henne cred för det hon gör. Det hjälps inte, jag näms inte sno det.
Men för att spilla lite smolk i min bägare så för jag över låtarna till min MP3a vilket jag tycker är ok… vilket också är fel. Så hey, jag har också röta i mitt moraliska träben ;)

Jag har faktiskt påverkats av diskussionen…
När jag beställde konsertbiljetter till Frida Hyvönen, så påmindes jag att jag måste ju köpa skivan också för att komma in i “tonen” innan jag ser henne live.
Jag höll i skivan och tänkte; Hur skulle det vara att stå där på konserten och nynna till låtar som jag har pratkopierat från nätet? Nä jag tycker det smakar bäst att att se henne i ögonen och ha gett henne cred för det hon gör. Det hjälps inte, jag näms inte sno det.
Men för att spilla lite smolk i min bägare så för jag över låtarna till min MP3a vilket jag tycker är ok… vilket också är fel. Så hey, jag har också röta i mitt moraliska träben ;)

Ah, just det, jag skulle ju plocka upp den här tråden:

Jag ville utröna om vi tycker att konstnär är ett speciellt yrke som inte borde omfattas av samma marknadsekonomiska förutsättningar som de flesta andra lever under. Jämförelsen med PR-yrket tyckte jag därför var talande; det är kreativt och i allra högsta grad marknadsmässigt.

Men självklart kallar inte jag mig konstnär. Så visst får kreatörerna en särställning på så sätt. Men är konsten så viktig att den borde få lov att stå i en särställning utanför det marknadsekonomiska systemet?

Kanske. Men det måste vara en fungerande modell. Det måste vara en modell där konsten till viss del bär sig själv - om det ska vara långsiktigt hållbart.

Om konsten inte kan få ett samhälleligt frikort, då måste det ske en anpassning. Och däri sitter även den mest smäktande alternativa konstnärssjälen i samma båt som skivbolagsdirektören. Man måste hitta nya verksamhetsmodeller!

Hur skulle en sådan modell kunna se ut?

Jämför med idrottens värld. Det handlar om underhållning och om historieberättande. Förmedlandet av känslor, om du vill. Och där finns kopplingar till mänsklig utveckling och själens/kroppens välbefinnande. Där finns proffs och amatörer - och amatöridrott är givetvis något fint i dessa sammanhang.

Och för att dra parallellen till förändring och fildelning: Det är vad folk vill se och uppleva som i grund och botten styr vilka som får möjlighet att bli proffs och vilka som får fortsätta vara amatörer.

Kort sagt: Om ett fritidsintresse börjar bära sig ekonomiskt, då finns möjligheten att låta det förvandlas till ett yrke. Annars kan det väl få fortsätta vara ett fritidsintresse, en amatörsutövning?

Ah, just det, jag skulle ju plocka upp den här tråden:

Jag ville utröna om vi tycker att konstnär är ett speciellt yrke som inte borde omfattas av samma marknadsekonomiska förutsättningar som de flesta andra lever under. Jämförelsen med PR-yrket tyckte jag därför var talande; det är kreativt och i allra högsta grad marknadsmässigt.

Men självklart kallar inte jag mig konstnär. Så visst får kreatörerna en särställning på så sätt. Men är konsten så viktig att den borde få lov att stå i en särställning utanför det marknadsekonomiska systemet?

Kanske. Men det måste vara en fungerande modell. Det måste vara en modell där konsten till viss del bär sig själv - om det ska vara långsiktigt hållbart.

Om konsten inte kan få ett samhälleligt frikort, då måste det ske en anpassning. Och däri sitter även den mest smäktande alternativa konstnärssjälen i samma båt som skivbolagsdirektören. Man måste hitta nya verksamhetsmodeller!

Hur skulle en sådan modell kunna se ut?

Jämför med idrottens värld. Det handlar om underhållning och om historieberättande. Förmedlandet av känslor, om du vill. Och där finns kopplingar till mänsklig utveckling och själens/kroppens välbefinnande. Där finns proffs och amatörer - och amatöridrott är givetvis något fint i dessa sammanhang.

Och för att dra parallellen till förändring och fildelning: Det är vad folk vill se och uppleva som i grund och botten styr vilka som får möjlighet att bli proffs och vilka som får fortsätta vara amatörer.

Kort sagt: Om ett fritidsintresse börjar bära sig ekonomiskt, då finns möjligheten att låta det förvandlas till ett yrke. Annars kan det väl få fortsätta vara ett fritidsintresse, en amatörsutövning?

Apropå Hyvönen:

Jag köpte Maggios skiva nyligen. Trots att jag lyssnat igenom hela skivan på annat sätt först. Men faktiskt så tyckte jag att hela skivan var bra, plus att jag ville ha det lite bättre cd-ljudet. Och en autograf, förstås!

Jag har dessutom hyllat Maggio till mina vänner bloggläsarna och till mina kontakter på FB. Jag har aktivt adderat till hennes berömmelse.

Det är tack vare detta kändisskap som Maggio kan få intäkter via stim-tjänster som spelningar på radio och andra tjänster på frammarsch som Spotify. Om hon varit okänd hade hon inte fått access till tv-, radio- och tidningsintervjuer som gör henne ännu kändare och som gör det möjligt för henne att kapitalisera på konserter, ta betalt för varje gång någon laddar ner hennes ringsignaler/bakgrundbilder eller när någon köper hennes merchandise-produkter. De nya kanalerna ger henne också access till lyssnare på andra sidan jordklotet som utan internet antagligen hade haft väldigt svårt att komma i kontakt med hennes sköna stämma alls.

Detta skulle kunna kallas för en trade-off. Kreatörerna förlorar traditionella intäkter, men samtidigt öppnas dörrarna för nya intäkter med än större potential. Det är helt i sin ordning tycker jag.

Apropå Hyvönen:

Jag köpte Maggios skiva nyligen. Trots att jag lyssnat igenom hela skivan på annat sätt först. Men faktiskt så tyckte jag att hela skivan var bra, plus att jag ville ha det lite bättre cd-ljudet. Och en autograf, förstås!

Jag har dessutom hyllat Maggio till mina vänner bloggläsarna och till mina kontakter på FB. Jag har aktivt adderat till hennes berömmelse.

Det är tack vare detta kändisskap som Maggio kan få intäkter via stim-tjänster som spelningar på radio och andra tjänster på frammarsch som Spotify. Om hon varit okänd hade hon inte fått access till tv-, radio- och tidningsintervjuer som gör henne ännu kändare och som gör det möjligt för henne att kapitalisera på konserter, ta betalt för varje gång någon laddar ner hennes ringsignaler/bakgrundbilder eller när någon köper hennes merchandise-produkter. De nya kanalerna ger henne också access till lyssnare på andra sidan jordklotet som utan internet antagligen hade haft väldigt svårt att komma i kontakt med hennes sköna stämma alls.

Detta skulle kunna kallas för en trade-off. Kreatörerna förlorar traditionella intäkter, men samtidigt öppnas dörrarna för nya intäkter med än större potential. Det är helt i sin ordning tycker jag.

Jag kan bara hålla med :D

Jag kan bara hålla med :D

…om att det är bra att de breddar sina möjligheter att få inkomster. Men det är fortfarande meningsfullt att de får betalt för alla sina tjänster.

…om att det är bra att de breddar sina möjligheter att få inkomster. Men det är fortfarande meningsfullt att de får betalt för alla sina tjänster.