Veckan som gick på SSBD.
Här är ett fall av totalt oliktyckande - på ena sidan Olle Ahnve, Jung och Kristofer Björkman, MyNewsdesk och på andra sidan - jag. Jag funderade ett tag på att slänga frasen “VIRAL IS NOT A STRATEGY” i huvudet på dem för att de avfärdar mina tankar så lättvindigt, men jag inser samtidigt att de bägge representerar en sida av PR-branschen och jag en annan. Många tycker fortfarande som Olle och Kristofer, på samma sätt som många tycker som jag. På det sättet är denna skiljelinje i branschen intressant, i synnerhet för alla PR-köpare där ute.
En lysande krönika om sociala medier och kraften hos ambassadörer! I grunden handlar det om att vara stolt över sitt företag och att frigöra de kommunikativa medarbetarna, att våga lita på dem.
“En organisation där alla strävar mot samma mål kan få en enorm draghjälp av de kommunikativa medarbetarna, som bidrar till att förmedla ett budskap.” “Lyckas vi med det kan organisationen nå ut till en stor grupp människor, dessutom med hög trovärdighet. Det är en av anledningarna till att skapa den kommunikativa organisationen.” “Jag ser fram emot att se hur dessa [...] faktorer kan samverka för att bidra till affärer och lönsamhet.”
Citaten i den här texten står som spön i backen!
Bjärn Hedensjö blir ny chef för DN.se!!!
Fler kända ansikten till PR-byråer.
Liknande postningar:
- Hittade inga liknande postningar!
Bli medlem i PR of Sweden!
{ 11 comments… read them below or add one }
Smurftips http://bit.ly/2Vead5 #PRofSweden
This comment was originally posted on Twitter
More from author
Jerry, Jag skulle inte vilja påstå att jag avfärdat dina tankar lättvindigt. Möjligt är att vi har olika åsikter ifrågan, men jag vill inte dra några förhastade slutsatser innan vi ev fått diskutera den lite närmare.
För att fortsätta diskussionen, så har jag väl aldrig sagt att de sk “virala” inslagen i VW och DDB’s kampanj, skulle vara en strategi? Däremot så har jag inget att säga emot det, om det nu skulle vara en strategi, som i sin tur skulle leda dem mot uppsatta mål.
More from author
Okej, jag svarade klart och tydligt varför det är viktigt att särskilja disciplinerna. Jag jobbar ju med det här dagligen och jag jobbar mycket med reklam- och webbfolk - på riktigt. Utan utbildning, utan praktisk arbetserfarenhet, så finns det inte en chans att jag skulle kunna göra vad de gör - och vice versa.
Det går inte att både ha kakan och äta den. Jag har till exempel lärt mig grundläggande SEO, men ärligt talat ser jag inte varför en klient skulle betala mig ett PR-timarvode för att göra något som en SEO-expert gör bättre billigare.
Jag har även läst tiotalet böcker om copywriting och fått en viss insikt om den enorma kraften i det hantverket och med övning och hårt arbete kanske jag skulle lyckas skapa mig ett uppehälle. Men ingen är beredd att betala för att få debattartiklar, policys och pressmeddelanden i högklassig copy. Alltså får jag inte den träning jag behöver, även om jag skulle råka vara en talang.
Och tro det eller ej, men jag har läst en tioveckors kurs i informationsformgivning. Bortkastade pengar på mig insåg jag efteråt, men även om jag hade varit duktig, så är det alltid bättre ekonomi att lägga ut AD-jobb på en riktig AD. Och om det är någon marknadsföringsprofession som jag hyser den största respekt för, så är det formgivarna.
Så, med några exempel (jag kan annars fortsätta med ännu fler exempel) torde det nu stå klart att en konvergens av kompetenserna vare sig är realistisk, lönsam eller konkurrenskraftig.
Därför står det knappast i korten för PR-byråer att satsa på virala kampanjer och det är väl därför inte en tillfällighet att den där pianotrappan har en reklambyrå som avsändare.
Men, medielandskapet förändras ju, tänker du. Måste inte de olika disciplinerna hantera det? Jo, men det är där DU missar den kausala effekten. Konvergens är av ondo givet ovan nämnda resonemang, men det står inte i väågen för utveckling: Istället för att skicka konsulterna på formgivningskurs gör alla discipliner fokusera på att utveckla den unika kompetens som faktiskt skapar värde för kunden.
I fallet PR handlar det om strategisk kommunikation, det är vår kärna. Det har gjorts en hel del studier på detta, kanske mest tongivande är James Grunigs Excellence-studie som blivit legendarisk. För att investeringar i kommunikation ska löna sig så måste de vara strategiska vilket innebär ledningens förtroende, publiksegmentering, dialog och långsiktigt förtroendebyggande. I exempelvis USA där de akademiska PR-utbildningarna är något fler är detta legio sedan årtionden. Ta ett valfritt nummer av Journal of Public Relations och jag garanterar minst en artikel på ämnet i varje nummer.
Givet detta, och bortsett från det faktum att virala kampanjer ur ett kompetensmässigt perpektiv inte är en långsiktig väg att vandra för PR-byråer, så är det heller inte särskilt bra för kunden eller kommunikationsavdelningens verksamhetsmål. Anledningen till detta ligger i det ofrånkomliga faktum att människans uppmärksamhet är kraftigt begränsad. Följaktligen finns det enbart faktisk plats för endast ett begränsat antal viraler vid varje given tidpunkt!
Detta innebär att misslyckandegraden inom viralt kampanjande för all framtid kommer att vara på tok för hög för organisationer med budgetar avsatta för strategisk kommunikation. Alltså, “viral is not a strategy”.
Det krävs mer än att ladda upp en reklamfilm på webben för att det ska kunna klassas som strategisk kommunikation motiverad av någon PR-budget.
Men ändå. Vi ser alla de roliga klippen, vi högaktar de lyckliga få som lyckas köpa in en kampanj som når den där fantastiska effekten som bara försvinnande få kampanjer får, och vi drömmer om att just vår verksamhet någon gång ska lyckas. Och medan vi applåderar i vår okunskap brinner marknadsbudgetarna upp i rask takt. Jag ser det varje dag.
Alla discipliner har en plats i framtiden, men bara om vi utvecklar styrkorna hos varje disciplin. Annars riskerar vi att späda ut allas våra kompetenser! Jag anser att dessa kompetenser med fördel kan sitta under samma tak, men värna i så fall disciplinernas olikheter, annars kommer det inte att bli många vunna upphandlingar.
Så. Därför är det viktigt att förstå att PR är PR och reklam är reklam. Därför är det viktigt att vi inte uppmuntrar okunniga reklam- och PR-köpare att tro att skapandet av virala kampanjer är något annat än sällsynta lyckträffar - ofta med extremt svaga kopplingar till affären.
Jag har tjatat om det här i två år och jag har ännu inte i PR-sammanhang träffat en beslutsfattare som efter noga övervägande INTE har sett fördelen med långsiktigt och ofta lågfrekvent ackumulativt relationsbyggande framför det som lite elakt brukar kallas för “tomtebloss-PR” där PR-byrån försöker göra reklam i sociala medier.
Istället handlar strategisk kommunikation - PR - om att bygga relationer. Och relationer är ett långsiktigt arbete. Hur många roliga videoklipp du än staplar på varandra, oavsett om människor på eget bevåg börjar skicka omkring dem eller inte, så tycker jag inte att vi ska lura någon att till exempel Pianotrappen var en PR-aktivitet. Bra reklam kanske, men knappast PR för PR kräver någon form av dialog (allra minst), oavsett om det handlar om dialog med en bloggare, en journalist, en kund, en säljare eller vem det nu kan tänkas vara.
Ärligt talat, den som har svårt att se skillnad har helt enkelt svårt att se skillnad.
.-= Jerry Silfwers senaste postning: Smurftips =-.
More from author
Helt ärligt Jerry, läs på vad jag säger innan du lägger på mig att jag säger att “viralt är en strategi”, det här känns bara föraktfullt.
Jag säger att jag är övertygad om att byråer (och märk väl byråer, inte individer) måste kunna hantera fler discipliner. Självklart är det skillnad på pr, web, copy och reklam.
.-= Olle Ahnves senaste postning: Jung utnämnt till Gasell =-.
More from author
Jag skriver i en kommentar:
“Nej, framtiden tillhör dem som utvecklar PR-kunnandet, reklamkunnandet och webbkunnandet specifikt. Sedan kan de väl sitta under samma tak rent fysiskt. [...] Alltså, istället för att slå ihop disciplinerna: Håll isär kompetenserna och se till att de är väl koordinerade!”
Du kontrar med:
“Jag ser ingen motsättning mellan att disciplinerna smälter samman och att pr-byråer kan hantera allt det du nämner.”
Och i en tidigare kommentar skriver du att det är ointressant att separera disciplinerna.
Sedan ägnar jag en hel del energi ovan till att förklara varför det är i det närmaste omöjligt att behålla strategisk höjd på PR-arbetet om vi tillåter professionerna att smälta samman. En sådan följd är att viral video börjar räknas som PR, trots att det är dialogfritt och att döma av Kristofers konstaterande om Spinn-bidragen så verkar det inte vara bättre än att vi redan är där.
Så vad gäller att du inte tycker att jag läser dig ordentligt, så svänger den dörren åt båda håll, för vad gäller individ- kontra byrånivå så skrev ju jag det klart och tydligt att de absolut kan sitta under samma tak, så rimligen håller vi med varandra på den punkten.
Var vi skiljer oss är väl att du och Kristofer tycker att det är ointressant att särskilja disciplinerna, medan jag tycker det är tokviktigt. Och jag försöker ju förklara så utförligt jag bara kan varför viralt blir en av följderna av att börja kalla reklam för PR och PR för reklam, inte sant?
Från ett annat håll: Om vi är överens om att olika discipliner kan samsas under samma tak (fast tydligt separerade kompetensmässigt på individnivå) och att det kommer att se ut så allt mer i framtiden, är det då inte ÄNNU viktigare att särskilja de olika disciplinerna?
More from author
Jerry, Jag hyser stor respekt för ditt kunnande och kompetens i frågan. Och jag vill inte på något sätt säga att du har fel. Dock verkar det som om vi i en ev fortsatt diskussion måste definera begreppet “disciplin”. Du talar om formgivning, copywriting, SEO, etc som olika discipliner, vilket sätter saken i en liten annan dager. Mången framgångsrik verksamhet bygger på summan av spetskompetens och kunnande. Däremot så ser jag många exempel på byråer och företag som framgångsrikt jobbar med kommunikation som har innehåller en mix av såväl traditionell reklam som PR, och en rad andra kommunikativa “discipliner”. Vilket jag inte tycker är det minsta sorgligt. Tvärtom. Så länge de fyller sitt syfte och når uppsatta mål.
Däremot så har jag en lite mer diplomatisk inställning, då jag inte anser att byråer “måste kunna hantera fler discipliner” även om jag tror det en stor fördel, lite beroende på vad man menar med “disciplin”, som sagt :-)
More from author
Tror som sagt det finns en påtaglig risk för att vi pratar ovanför varandras huvuden; att vi kanske kanske är på samma våglängd, men tolker varandra fel?
Det talas om olika typer av discipliner som “smälter samman”, “kordineras”, “samordnas”. Svårt att förstå skillnaden och vad som menas. Tids nog kanske vi får glädjen att reda ut begreppen i ett fysiskt rum :-)
More from author
Tack för kommentar, Kristofer, och sorry att jag flyttade en del av diskussionen hit - det var en spontan kommentar jag gjorde i Google Reader och så hamnade den här utan att jag tänkte på att jag ju självklart triggade till mer diskussion.
Jag har hursomhelst försökt flytta tillbaka diskussionen till dig nu! :)
Sedan brukar även jag vara diplomatisk, men jag går ofta i gång när det gäller teorier, definitioner och vad som är vad. Som du ju vet sedan tidigare. Jag tror så här (och nu tolkar jag Olle rätt fritt):
Vi håller med varandra om att när olika discipliner synkar med varandra i en planerad aktivitet så blir det fantastiskt vackert och i framtiden kommer många byråer att hitta en affär i att inhysa flera olika discipliner under ett och samma tak.
Men när jag drar i handbromsen och säger “vänta nu, vi måste hålla isär vad som är vad” och sedan förklarar jag min ståndpunkt om varför det är så viktigt med mina ganska feta analyser, så upplever ni att “hey, teorier hit och teorier dit, just det här blev ju bra och så länge det blir bra är definitionerna sekundära”. Typ så tolkar jag det hela. Och det kan jag leva med. :)
More from author
Du har nog rätt i att jag var otydlig i mina svar (en grundgrej är att jag borde sagt byråer och inte discipliner). Dock uppfattar jag dig som mer intresserad av beef än dialog då jag är övertygad om att du och jag rätt väl känner till varandras ståndpunkter sedan tidigare.
T ex - du säger att jag “tycker att det är ointressant att särskilja disciplinerna”, för att sedan skriva “vi är överens om att olika discipliner kan samsas under samma tak (fast tydligt separerade kompetensmässigt på individnivå)”. Jag upplever inte att du tolkar med välvilja och tycker heller inte att det är rimligt att du på din blogg på ett raljant sätt tillskriver mig en åsikt som du själv uttolkat.
För att klargöra - det jag menar smälter samman är byråvärlden - reklambyråerna tar in pr-kompetens och pr-byråerna tar in produktion etc. Därför blir det mindre intressant att prata om vilken sorts byrå som gjort vad, medan det alltid är intressant att diskutera hur de klarar att hantera olika marknadsdiscipliner.
.-= Olle Ahnves senaste postning: Jung utnämnt till Gasell =-.
More from author
Okej, jag ska tagga ner lite, jag lovar. Jag kan ju tillägga att jag själv tycker att kommentaren här på min blogg var flagrant och onödig - jag skulle hållit diskussionen där den hör hemma, nämligen på Kristofers blogg. Det blev fel att lägga ord i munnen på er här - även om jag anser att följderna av att inte vara noggrann med vad som är vad är påtagliga. Jag brukar vara seriösare, så det ber jag om ursäkt för.
Men beefa ville jag inte, jag ville bara försvara varför jag tycker det är viktigt att hålla isär disciplinerna - vilket ju var det jag fick kritik för. Något jag tyckte att jag förklarade sakligt i Kristofers blogg utan att vara beefy, men som jag inte fick särskilt mycket gehör för.
My way to go half way! Vänner? :)
More from author
Låter som konsensus :). Klart vi är vänner!
.-= Olle Ahnves senaste postning: Jung utnämnt till Gasell =-.
More from author