Jobb i Stockholm.
Siffrorna förklaras enkelt med att a) journalisterna i det här fallet måste betraktas som subjektiva och b) bloggistik är väsensskilt från journalistik och bör helst inte jämföras på detta sätt.
Jag älskar medieträningar och är upprymd över att den här diskussionen förs öppet och transparent. Och det finns så mycket att säga.
När jag själv medietränar går jag ofta in tufft, tuffare än vad klienten rimligen kommer att råka ut för i verkligheten, men det har ett syfte att skrämmas lite. En annan teknik är att vara supertrevlig och skapa report för att sedan mitt i intervjun förvandlas till skjutjärnsjournalist.
Det här kan tyckas fånigt, men en del är rädda för att tala med journalister. Andra är tvärtom, de är superkaxiga och ska minsann “tala journalisterna tillrätta”. Oavsett ingångsvärde gäller det att riva ner gamla ofta rent felaktiga föreställningar och bygga upp ett nytt, friskt och fungerande förtroende.
På det sättet kan vem som helst lära sig att bli trygg i intervjusituationer och att säga kloka och nyhetsmässiga saker. Det handlar således inte om att undvika journalistens frågor, tvärtom handlar det om att ha sinnesnärvaro nog att inte hamna i försvarsställning utan att svara representativt på journalistens frågor.
En del kritiker menar att det var bättre förr när makthavare sa mer tokigheter. Visst, det blev mer skandalöst, men knappast mer sanningsenligt.
Det är viktigt för alla utomstående att förstå att det finns en osynlig dimension när det gäller medieträning - det handlar om att vara representativ. Ledare som är extremt mediala lyckas med just detta, det vill säga att de lyckas låta sin personlighet träda fram på ett markant sätt, utan att de skadar deras förmåga att representera alla dem på vilkas mandat de faktiskt framträder.
När detta väl sker så är det magiskt, men knappast något för den ovana ledaren som ger sig i kast med sin första medieträning.
Paula Hammerskog debuterar på Mindpark med en välskriven PR-postning om medieträning. Bra läsning för PR- och journaliststudenter tillsammans med Paul Ronges replik (länkar ovan) om inställningen till medieträning och den svåra balansgången mellan att förklara allvaret och att skrämmas med rikets “värsta” reporter.
Känner du dig stressad över att du inte har någon blogg? Du är sannolikt inte ensam. Men om du emellanåt har något att säga - utnyttja möjligheten att gästblogga som här hos Informationsföreningen, till exempel. Eller hos mig eller på PR of Sweden, mer än gärna. Möjligheterna finns.
Faktum är att det kan bli bättre träff i målgruppen och mer socialt delbart att gästblogga. Själv har jag gästbloggat hos opassande.se till exempel, ett bra sätt att nå ut innanför andra cirklar än de egna.
Jag tror att det finns jättemånga bra bloggar därute som jättegärna tar emot enstaka gästbloggsinlägg. En PR-möjlighet så god som någon, tycker jag!
Lovar att utnyttja möjligheten hos Informationsföreningen i alla fall!
Kul med inspirerande case! Men stressande, jag fyller ju 30 själv snart. Börjar inse att det inte handlar om hårt jobb lika mycket som att ta för sig.
Joakim Jardenberg är snäll och pekar mig till den artikel där Taste PR faktiskt förklarar tänket - det var mycket riktigt jag som hade missat den! Men deras Q&A är minst sagt tunn - de berättar att de ljugit men inte om vissa detaljer och de dristar sig också till att påstå att journalister tycker det här är en kul grej. Och i detta nu säger de väl till kund att all publicitet är bra publicitet… suck.
Mattias Östmar dedikerar en postning till Bjärn Falkevik. “There is no prime time, only prime space on the Internet.” Jag är helt med på noterna, sånär som på att “location, location, location” inte inte rakt av kan ersättas med “content, content, content” eftersom det handlar lika mycket om relationer, varumärke/reputation, beteenden, gruppdynamik etc. Vi får inte fastna i tänk om content och SEO bara för att det är de två enklare delarna.
JMW-Björn tycker inte heller att fejkade FB-filurer är särskilt bra PR. Men var är Taste PR? Börjar det inte bli dags att svara i lite kommentarsfält åtminstone?
Byrålistan
{ 4 comments… read them below or add one }
Smurftips http://bit.ly/oNVZO #PRofSweden
This comment was originally posted on Twitter
Du adderar ytterligare en dimension Jerry! För dominerade snarast tänket att man hoppades skapa kontaktytor för relationer (som ju är da shit, som du så riktigt påpekar) genom att placera sig i vägen för olika grupper (location), medan jag menar att det nya tänket betonar innehållets relevans för människor istället. Om du ger tillräckligt relevant innehåll spelar det ingen roll om det är på FINAGATAN.COM eller http://www.minskruttbloggommuffins.nu för att skapa kvalitativa och långsiktiga relationer.
Jag menar inte innehåll enbart i digital bemärkelse, dvs SEO etc, utan i bredare betydelse - information om mina goda muffins eller var jag kan köpa nybakade muffins, eller ryktet om hur trevligt bemött jag blev på det där nyöppnade muffinsstället på Söder. Typ;-) SEO blir för mig mer att hjälpa människor hitta till (vägskylten), medan mitt innehåll är själva muffinsfabriken.
mattias östmars senaste postning: Internet – a continent of bits built on a dream of freedom
Disk. om @paulronge :s nya bok är oerhört intressant. @doktorspinn fortsätter klokt http://bit.ly/85TBN Som oerfaren suger jag åt mig.
This comment was originally posted on Twitter
Riktigt bra @doktorspinn ! Avsnittet om medieträning klokt och läsvärt: http://bit.ly/85TBN
This comment was originally posted on Twitter