From the category archives:

Digital PR

Opinionsbildning 2.0

by Doktor Spinn on 2021-09-06

Ser att oppositionen formerat sina styrkor och manifesterat det i en gemensam rödgrön blogg. Vad som postas är texter som andas av talad politisk retorik eller debattinlägg, därtill med det något ovanliga greppet att ha flera undertecknare till varje postning - ungefär som på DN Debatt.

Jag förstår hur man har tänkt här.

Jag förstår också vilket jobb det måste ha varit att enas om denna plattform och att enas om inriktning och formen för publicering och samarbete. Det kan verkligen inte ha varit en promenad i parken.

Därtill: Alla kanaler ut till väljarna år av godo. Hellre en för mycket än en för lite.  Därför ska initiativ som detta i första hand applåderas så här från sidlinjen.

Men hur pass väl kommer den rödgröna bloggen att fungera? I gammal socialdemokratisk anda så har oppositionen på detta sätt satt upp en lysande röd signalboj för alla andra oppositionsbloggare att rätta in sig efter. Retoriken handlar mer om att ta ut riktningen än om att lyssna på de social media naturals som finns i de egna leden.

Visst kommer de att länka upp denna bloggen och ge den digitala juice den behöver för att vara en del av den politiska agenda-settingen, men det måste ändå konstateras att postningarna lika gärna hade kunnat göras på Newsmill, Second Opinion eller varför inte som gäspostningar hos oppositionella bloggare med befintliga förtroenden hos sina egna respektive klaner?

Om jag vore oppositionens spinndoktor så skulle jag ha gjort så här:

1. Samla nyckelpersoner för att få en insikt i den övergripande strategin inför valet 2010. Vad kommer att ske när? Vilken retorik kommer att användas och vilka frågor ska neutralisera alliansens utspel? Och så vidare.

2. Sedan skulle jag göra ett socialt mediesök och en analys med tillhörande publiksegmentering. Vad kännetecknar de kommunikativa mönstren hos de aktiva publikerna på den sociala webben? Research, research, research.

3. Med kunskapen bygger jag en påverkarkarta. Var hittar jag latenta publiker och swing voters? Vilka är omöjliga att vinna och bör isoleras? Vilka är redan “frälsta” och därmed i mindre behov av övertalning? Resurser ska allokeras - jag behöver förstå hur.

4. Jag arbetar tillsammans med pressekreterarna och ansvariga för sociala medier fram en short list med tänkbara ambassadörer, individer med en naturlig fallenhet att kommunicera via sociala plattformar på webben. Majoriteten av dessa ambassadörer existerar redan i form av inflytelserika oppositionsbloggare, men egna plattformar är ingen begränsning.

5. Jag säkerställer att det representerat finns en flora av frivilliga kompetenser, allt från kodknackare till formgivare till PR-konsulter och kommunalpolitiker. Kraften ligger i de samtal dessa remarkabla människor kommer att ha med varandra, det är den kraften vi vill åt.

6. Jag frigör resurser och ser till att dessa används för att koppla dessa säg 150-350 social media naturals samman. Det kan handla om möten digitalt eller analogt, i formella och informella kanaler. De pratar i viss utsträckning redan med varandra på olika sociala nätverk, men med resurser skulle jag kunna skapa förutsättningar för att fördjupa och accelerera relationerna dem emellan.

7. Med gemensam länkkraft över både synliga och osynliga samarbetskanaler blir denna sociala koalition av ambassadörer en kraft att räkna med i sig själva och deras engagemang kommer att få bränsle enbart av det faktum att de märker att de kan påverka den mediala agendan på ett högst påtagligt sätt.

8. I det här läget finns det ingen anledning (eller möjlighet) för mig att påverka den social public policy som organiskt växer fram i nätverket. Vad jag kan göra i det här läget är att utnyttja mitt strategiska inflytande på pressekreterna och sociala medieansvariga. Klyftan mellan den traditionella maktsfären och den sociala politiska svärmen vi tillsammans skapat är viktig att överbrygga, men kräver fingertoppskänsla.

9. Politikerna kommer sannolikt att vilja dominera svärmen, men här gäller det att rådgivaren (i det här fallet jag) är stark internt och kan sätta stopp för sådana försök. Politikerna får acceptera att de förlorar makt till svärmen, men om de aktivt kunskapsdelar och lyssnar så belönar svärmen politikerna med att ge dem ett ökat inflytande.

9. I det här läget handlar det om att dela trafik från partiernas välbesökta förstasidor till svärmen. Eller varför inte en 24/7-hjälpjour för domän- eller Wordpress-problem? Kanske en utbildning? Inspirationsresor? Resurser ska användas kreativt dels i det strategiska grundarbetet, dels i det långsiktiga efterarbetet som smörjmedel - inte primärt som dyrköpt kampanj- eller top down-kommunikation.

10. I valupptakten kommer saker och ting att börja snurra allt snabbare och de traditionella politikerna har då mycket större möjligheter att snabbt kunna nå ut på rätt sätt i rätt tid med svärmens hjälp. Därför vill jag till exempel hellre se Mona Sahlin gästblogga hos Jonas Morian än att resurser läggs på pressekreterarskrivna location tweets från hennes campaign trail.

{ 14 comments }

Om e-handelns framtid

by Doktor Spinn on 2021-09-03

I kväll har jag knåpat ihop en megapostning, Om e-handelns framtid.

Postningen hamnade på Springtime-bloggen eftersom jag bloggat så mycket här på Doktor Spinn på senaste. Att postningen blev så lång kanske var någon sorts överkompensation?

{ 1 comment }

Yes I do!

by Doktor Spinn on 2021-09-01

P.S. Tack till Spotlight PR för kvällens trevliga mingel tillsammans med PR-människor som alla älskar och fascineras av PR på den sociala webben!

Vi hänger hos Wenderfalck nästa gång, eller hur?

{ 2 comments }

The Highlander Complex

by Doktor Spinn on 2021-08-30

Highlander-komplexet. “In the end, there can be only one.” Underbar analogi om sociala medier och gurus från Kevin Dugan.

{ 1 comment }

Mätbarhet inom sociala medier

by Doktor Spinn on 2021-08-28

Jag har blivit intervjuad av Mats Lundgren och Hampus Landelius för examensarbetet Mätbarhet inom sociala medier på Företagsekonomiska Institutionen på Stockholms universitet.

Eftersom jag gillar transparens och kunskapsdelning lägger jag upp svaren här - även om det känns som om de redan börjar bli gamla! Förhoppningsvis kommer en länk till uppsatsen så småningom.

Jerry Silfwer arbetar som PR-konsult och strategisk rådgivare på Springtime samt driver PR-bloggen www.doktorspinn.net. Han sitter även med i Mittuniversitets branschråd. Jerry Silfwer har erhållit både PRECIS-priset och DIK-stipendiet.

Följande svar gav Jerry Silfwer:

1. Vilken roll har begreppet realtid för mätbarhet inom sociala medier?

De sociala medierna har klarat sig förhållandevis bra utan rena realtidsteknologier. Att blogga, mikroblogga, kommentera och dela sker ju sällan i realtid – i dessa aspekter är ju till exempel telefonen mycket mer realtid än vad de sociala medierna är i dag. De sociala medierna kan därmed sägas utgöra en brygga mellan äkta realtidskommunikationen och de traditionella massmedierna.

Anmärkning: I någon mening är ju egentligen både telefonen och sedermera chatten sociala mediekanaler, men dessa sjöd ju av aktivitet långt innan någon reflekterade över själva begreppet sociala medier.

Visserligen sker en hastighetsökning både i skapandet och konsumerandet av information, samtidigt som antalet digitala konversationer ökar markant, men den här ökningen i hastighet har nödvändigtvis inget att göra med realtidskommunikation.

Visserligen ökar möjligheten att följa events eller kommunicera live via plattformar som IM-klienter eller tjänster för strömmande media, men den egentliga revolutionen är egentligen inte det momentana deltagandet, utan snarare det faktum att händelser digitaliseras och blir sökbara och därmed tillgängliga över tiden.

Därmed inte sagt att realtid inte spelar roll. Det är rimligt att tänka sig att realtidsteknologier kommer att bli allt viktigare!

Hur ligger då mätbarheten i allt detta? Många efterfrågar larmsystem i realtid, eller mått på relevans just nu, men i nuläget accepterar de allra flesta organisationer en fördröjning på någon timme eller två, ungefär motsvarande hur lång tid det tar för sökmotorer att indexera nytt innehåll.

Att skapa ögonblicksbilder i realtid är fullt möjligt med hjälp av olika mätlösningar, men efterfrågan idag ligger snarare på relevans än hastighet, skulle jag säga.

2. Hur ser ni på sociala mediers framtid?

Jag tror flera saker:

  • Jag tror att den fysiska världen och den digitala världen kommer att konvergera. Tjänster som knyter de bägge världarna samman kommer att stå för nästa stora steg i medieutvecklingen. Personligen tror jag mycket på tredimensionella gränssnitt och geotagging.
  • Vårt sociala beteende på nätet kommer att i allt högre grad forma nätet. Istället för att webben går från att vara statisk går den inte mot – som många tror – mot att bli semantisk. Istället blir webben social i den mening att det är våra beteenden – må de vara irrationella emellanåt – som faktiskt kommer att forma webbens struktur och innehåll.
  • För företagen kommer det att bli uppenbart att de inte själva äger sitt varumärke och enskilda individers engagemang kommer att bli oerhört värdefullt för en organisation och därför kommer det att vara strategiskt nödvändigt att vara inspirerande och ha förmågan att kanalisera detta engagemang bättre än konkurrenterna för att kunna överleva.
  • De sociala medierna kommer inom några år att avdramatiseras och betraktas som en helt naturlig del av det mediala landskapet.

3. Sociala medier ses ofta som ett relativt billigt alternativ jämfört med traditionell marknadsföring, men går det att få fram traditionella ROI variabler inom dessa medier?

Det är inte så jäkla lätt att räkna ut ROI på en marknadsföringskampanj överhuvudtaget. Oavsett om du arbetar med PR eller reklam så är det svårt. Det nya sociala medielandskapet skapar förutsättningar för mätbarhet å ena sidan, men å andra sidan så är de verkligt viktiga parametrarna fortfarande lika svåra att mäta.

Inom reklam mäts till exempel ofta ”impact” och det är ju fullt överförbart till
genomslag i de sociala medierna. Men vad säger ”impact” egentligen?
Tar man ytterligare ett steg närmare ROI kan man titta på försäljningen – har den ökat eller minskat? Men här blir problematiken kausal – hur utesluter vi andra variabler än själva kampanjaktiviteterna när vi tittar närmare på hur köpbeslutet formades? Och hur kan vi rationellt närma oss en psykologisk process som i långa stycken är helt irrationell?

En annan problematik är att en organisations verksamhet i sociala medier gärna inte kan kopplas till specifika kampanjer. En gedigen fungerande digital närvaro på den sociala webben byggs över tid. Vissa aktiviteter är av nödvändighet av kampanjkaraktär på gott och ont, men ROI på enskilda aktiviteter eller kampanjer? Svårt.

Fördelen är att webben i sig inbjuder till innovativa lösningar på dessa problem. Min favorit är att låta ett flertal KPI:er (key performance indicators) på en rad olika nivåer bilda en helhetsbild som alltid står i relation till en nollmätning.

Rätt utfört ger detta godtagbara ROI-argument, även om kausaliteten och den högst mänskliga irrationaliteten alltid kommer att vara okända konstanter i en sådan ekvation.

{ 3 comments }

Spinn PR-googlar!

by Doktor Spinn on 2021-08-24

En sökning på “pr” och “konsult” på Google innebär att man hamnar hos mig som översta sökträff:

En sökning på “public relations” på Google och sidor på svenska innebär att den översta sökträffen är den Wikipedia-artikel som jag skrev för något år sedan.

En sökning på orden “pr” och “sweden” på Google innebär att PR of Sweden, det webbcommunity som jag grundat, landar som översta sökträff.

{ 16 comments }

Tjärö Sessions #sswc

by Doktor Spinn on 2021-08-19

{ 1 comment }

Cravings! :)

by Doktor Spinn on 2021-08-18

Hittad via Anton.

{ 3 comments }

Oh, top 100 PR blogs!

by Doktor Spinn on 2021-08-09

Follow Hans Kullin (Media Culpa) on Twitter.

{ 6 comments }

#FollowFriday #FF #svpt

by Doktor Spinn on 2021-08-09

Now - let’s do this my way. Here we go:

#FollowFriday PR
@kullin
, @slumpnavigator, @TorLowkrantz, @sara_hernandez, @vidujagoss, @AndersSjoman, @skarlesandhagen, @PRAnna, @linnpetren@sussipersson, @stefanronge, @oahnve, @PRLinda, @gorant, @MikaelaWaxin, @svenwennerstrom, @evavoors, @LindaWaxin, @JeanetteAgnrud, @erikboltjes, @pallin, @Anders_Lundin, @mattipalm, @erika_abrahamsson, @mellstrand, @paulronge, @hyttfors, @SjobergAnnika, @joakimtrolle, @martinborgs, @kristofermencak, @BritStakston, @jonathanstara

#FollowFriday Elit
@annika, @paulamarttila, @ronnestam, @beataw, @andersmi, @morpac, @stenbeck, @emanuelkarlsten, @markmedia, @ingemarsdotter, @judithw, @jonasl, @bjornfalkevik, @betaalfa

#FollowFriday SEO
@sokmotorkonsult
, @JesperAstrom, @joinsimon, @nikkelin

#FollowFriday Bubblare
@iwanca
, @wirhed, @TomasNyberg, @viktoriansk, @karincfriberg, @notonsmyshift, @hammarstrand, @cityrat59, @raiha, @bybalsam, @pingman, @mynewsdesk

#FollowFriday Journos
@NiclasSoderlund
, @zachrisson, @vassaeggen, @juliaskott, @JournalistLisah, @sidea, @vandenbrink, @ThomasMatsson, @johanlarsson, @miriamolsson, @lisabjerre, @magnushoij, @bisonblog

#FollowFriday IQ
@the_brand_man
, @stroemberg, @mymlan, @deeped, @arwind1, @Mitelman, @mattiasostmar, @jocke, @isobelsverkstad, @kjellhaglund, @mpawlo, @weconverse

#FollowFriday Webbisar
@hejg
, @erichnielsen, @tomaswennstrom, @jonathansulo, @Tyskungen, @eliasbetinakis, @JohanHedberg, @Birming, @danielchow77, @seoism, @perlembre, @martinkallstrom

#FollowFriday Frihet
@CMagnusB
, @StefanFlod, @Calandrella, @annatroberg, @Falkvinge, @_Mab_, @KlaraTovhult

#FollowFriday Politik
@politikerlilith
, @katrinekielos, @mariaferm, @karlsigfrid, @maryxj, @promemorian, @magnusandersson, @bmc2

#FollowFriday Reklamare
@pleasecopyme
, @desssire, @lordfredruk, @ulrikagood, @liffeman, @GirlsOfFlorida, @dabitch

And don’t forget about me - @DoktorSpinn!

P.S. Yes, I know. It’s Sunday. But some rules are meant to be broken - at least from time to time. See you in the Twitterverse and don’t forget to RT!

{ 6 comments }

Min digitala närvaro

by Doktor Spinn on 2021-08-07

En del vänner tycker att jag bubblar upp lite här och var och att det verkar som om jag har en redig koll på den sociala webben. Och det är ju förstås lite meningen, men att bygga en individuell närvaro är egentligen ganska enkelt - och roligt!

Och - framför allt - när den digitala närvaron väl är på plats så verkar som om man är mer närvarande och produktiv än vad man i själva verket kanske är! Tjoho!

Så här har jag gjort:

1. Ett tidigt vägskäl är att ställa sig frågan om hur privat man vill vara. Som PR-konsult vet jag att all information vill vara fri, och därför publicerar jag aldrig hemligheter som inte tål dagsljus. I övrigt ser jag till att kunna stå för det jag gör, oavsett om det handlar om mitt yrke eller mitt privatliv.

2. Det jag tycker är roligt med den sociala webben är att sprida mina egna och andras tankar. Detta är själva grunden och därför bygger min tanke på att jag vill vara en person som skapar nytt och unikt innehåll. Mina och andras PR-tankar hamnar här på Doktor Spinn och mina övriga tankar på ALFAHANNE.se.

3. Det är tufft att vara en upptagen person och samtidigt hålla två bloggar levande. Därför har jag på Doktor Spinn lett in ett kommenterat PR-flöde från mitt omvärldsbevakningsverktyg, Google Reader. Och på ALFAHANNE.se har jag öppnat upp för en rad vänner med samma problem, nämligen att de är för upptagna för att hålla liv i egna privatbloggar, men som gärna bloggar utmärkt när inspirationen infinner sig.

4. Via det delade flödet PR-NYHETERNA och Doktor Spinn strömmar en hel del PR-intresserade människor och jag ville ge dessa människor en chans att mötas på webben istället för att vara hänvisade till olika PR-bloggares kommentarsfält. Detta resulterade i PR of Sweden och PR of Sweden på Twitter.

5. För att ge PR of Sweden den kärlek webbcommunityt faktiskt förtjänar så har jag delegerat administrationen till lovande PR-konsulten Mikaela Waxin.

6. Jag försöker fånga upp dem som läser på bloggarna genom att låta trafiken bygga tre Facebook Fan Pages - Doktor Spinn, ALFAHANNE.se och PR of Sweden. Det här skapar en brygga mellan sällanbesök och den mer konstanta närvaron i Facebooks nyhetsflöde.

7. Jag ser därefter till att ta tillvara på varenda litet RSS-flöde som skapas. Till och med den musik jag lyssnar på i Spotify (spellistor) omvandlas via Last.fm till ett musikflöde. Det handlar om allt från en komplett livsström till specifika flöden av postningar som jag skriver på engelska. Med Backtype Connect och Feedburner så samlar jag allt på ett ställe.

8. Emellanåt kan jag kolla in på statistiken och lära mig hur det hela fungerar. Google Analytics samlar all klickdata för plattformarna och Feedburner för alla RSS-flöden.

9. Ibland händer det att jag skriver en bloggpost på arbetstid. Då tillhör den min arbetsgivare tänker jag - och då postar jag den på Springtimebloggen. Bilder hamnar på min Flickr-ström och video på min Youtube-kanal.

10. Som alla kontorsråttor arbetar jag mycket i Outlook och Gmail. Därför kan jag med Posterous snabbposta bloggposter, bilder och video lika enkelt som jag skickar ett mejl.

11. Eftersom jag ändå har tillgång till egna aggregerade flöden så leder jag in dem på Friendfeed, Bloggy, Tumblr, LinkedIn och Plaxo. Inte för att jag är aktiv där, men en del föredrar att hänga där, så varför inte? (Dessutom låter jag Friendfeed publicera min livsström på Facebook, vilket är lite för mycket information, men vi får se hur jag fixar det.)

12. För att det inte ska bli pinsamt tyst om jag får en ny kontakt eller kommentar i kanaler där jag inte är aktiv (eller på bloggar som jag ännu inte upptäckt), så ser jag till att Backtype Connect, Google Alerts och andra typer av sökningar låter mig veta via Google Reader om vad som händer, eller om jag omnämns någonstans.

Tweak: Every action requires a reaction, det är min filosofi. Om jag får en kommentar eller en inlänk, då ser jag till att reagera på något sätt. Det är näthyfs, tycker jag.

13. Därefter använder jag twitterfeed för att automatposta till Twitter. Här är jag försiktig! Om jag skulle leda in exempelvis PR-NYHETERNA så skulle det bli för mycket brus för dem som följer mig, men om jag enbart publicerar egna statusuppdateringar så blir det istället för fattigt. Därför publicerar jag nya postningar på Doktor Spinn och ALFAHANNE.se (endast mina egna) och mitt kommenterade flöde från Google Reader - ungefär tre till fem surftips per dygn. Det tycker jag skapar en lagom närvaro - tillräcklig för att vara intressant, men inte för överdriven för att bli blockad.

Tweak: En fördel med twitterfeed är att via bit.ly kunna tracka klickstatistik, samt att kunna lägga till suffix och prefix automatiskt - till exempel märks alla mina PR-postningar med hashtaggen #profsweden automatiskt.

14. Mitt Twitter-flöde är uppdelat i olika sökningar, men generellt så sållar jag hyfsat hårt bland dem jag följer. Min princip är att personen måste vara intressant eller tyst.

Tweak: Vill jag lära mig nya saker så ser jag till att följa de ledande experterna inom det området ett tag. Som PR-konsult kastas man ibland i nya branscher och då gäller det att snabbt lära sig hur snacket går.

15. Detta innebär att jag klarar mig långt på att hänga på Twitter, Facebook och i Google Reader. Det är dessa flöden som jag sållar i för att spara sekunder och för att hålla mig uppdaterad (utöver bloggar och taggsökningar leder jag även in traditionell nyhetsrapportering i Google Reader).

Tweak 1: Genom att jobba med olika mappar i Google Reader så slipper jag läsa jobbgrejer på fritiden och tvärtom.

Tweak 2: Jag ser till att Twitter, Facebook och Google Reader är tillgängliga som tjänster via min mobil. Det här är kanske det största tricket - tack vare mobilen har jag något vettigt att sysselsätta mig i tunnelbanan, i taxin eller i väntan på sena vänner!

Övrigt 1: Ibland kommer jag på lite specialgrejer, som till exempel ett PR-sök (halvfärdigt), ett antal nordiska PR of Sweden-kloner (halvfärdigt), en PR-wiki (knappt påbörjad) etc. Då tycker jag att det är roligt att “arbeta in” dem på fiffiga sätt någonstans i närvaron!

Övrigt 2: Grafiskt och SEO-mässigt finns det massor att göra i min närvaro. Jag försöker lära mig undan för undan hur man bär sig åt. Och rätt vad det är dyker nya tjänster upp som förenklar och förbättrar!

Övrigt 3: Delicious och Pusha är två fina tjänster som jag underutnyttjar. Men då måste jag lära mig deras dynamik först. Det ligger i alla fall på min att-göra-lista.

Övrigt 4: Eftersom hela bygget utgår från mina personliga intressen, så har plattformarna i sig inneburit möten och relationer och i många fall faktiskt resulterat i nya vänner, så - en stor kram till er, ni vet vilka ni är!

{ 4 comments }

Pitcha mig? Gör så här!

by Doktor Spinn on 2021-07-28

Doktor Spinn är ju en relativt pyttig liten blogg, men det gör mig verkligen inget alls. PR-branschen är nämligen inte heller särskilt stor. Så, trots att bloggen är liten träffar jag ofta branschkollegor som har koll på mig och mina funderingar just tack vare Doktor Spinn.

Det här är något att fundera på för alla skrivglada människor i små avgränsade branscher. Du behöver inte bli nästa Blondinbella för att nå ut med dina tankar och idéer till den ofta begränsade lilla bubbla som faktiskt  intresserar sig för det du har att säga.

Jag har flera anledningar till att skriva den här bloggen, till exempel. Jag är en skrivande människa som skrivit tusentals tecken varje dag, hela mitt liv. Innan jag kunde publicera grejer på webben terroriserade jag mina vänner genom att skicka långa brev (sedan blev det e-post) med tankar och funderingar - trots att de inte bett om det!

I dag ägnar jag en hel del av min tid åt att skriva åt andra, vilket egentligen bara ökar suget efter att klottra ned egna tankar - i synnerhet då jag tycker praktisk påverkan och strategisk kommunikation är typ hur spännande som helst! Därför är den sociala webben rena vuxendagiset för mig - det är lek och social utveckling mest hela tiden!

Intressant är att sådana som jag, som tycker om att uttrycka sig, att sticka ut och att balansera mellan det personliga och  det professionella, vi tycks faktiskt poppa upp lite här och var på den sociala webben. Många branscher lyser förvisso fortfarande med sin frånvaro, men nog är det naturligt att medie- och teknikbranscherna är först på banan.

Varför spelar då vi bloggare roll?

Själv vill jag tro att jag spelar roll för att jag delar med mig, men det kan lika väl bero på att jag har en förvisso liten men ack så inflytelserik och mediemäktig publik. Rimligen växelverkar dessa två ytterligheter med varandra och som ett bevis på detta har Doktor Spinn faktiskt blivit pitchad ett flertal gånger!

Jag får alltså emellanåt förslag på saker att skriva om. Det är jag förstås jätteglad över, men i ärlighetens namn måste jag påpeka att just pressmeddelanden inte fungerar så där jättebra på mig.

Missförstå mig  inte, pressmeddelanden har viktiga funktioner på alla möjliga sätt till höger och vänster och hit och dit, men till mig som hardcore new media blogger så har jag lite svårt att förvalta det där pressmeddelandet på ett begåvat sätt.

Därtill vet jag att det finns PR-byråer som dessutom  har dragit sig för att tipsa mig eftersom jag ju är en PR-konsult som jobbar på en konkurrerande byrå. I själva verket fungerar det ju tvärtom:

Om jag på något sätt förminskar mig själv till en corporate asshole som bara gör textreklam för min egen arbetsgivare samtidigt som jag gör ner min arbetsgivares konkurrenter - hur bra PR vore det för mig och i förlängningen för min arbetsgivare?

(Jag skriver min arbetsgivares konkurrenter eftersom jag har vänner, inte konkurrenter, på massor av byråer. Visst tävlar vi om nya kunder ibland, men huvudsakligen arbetar vi alla för att hjälpa våra kunder först och främst.)

PR på den sociala webben handlar om att bygga relationer genom att dela med sig.

Så, hur pitchar man då mig, undrar kanske någon? Eller för den delen någon annan medie- eller teknikbloggare - vilket ju i nittionio fall av hundra är intressantare!

1) MINDSET
Varje bra tips bygger förtroende och stärker relationen, varje dåligt tips urholkar och försvagar. Bestäm dig därför omedelbart om att enbart pitcha sådant som skapar värde för dig och för mig.

2) HOMEWORK
Ta reda på om du verkligen vill lägga ned en massa tid på att bygga en relation med mig. Allt du behöver veta finns att söka rätt på via Google.

3) VANITY ACTIONS
Visa att du tycker att det jag gör är viktigt genom att RSS-prenumerera på nya postningar, kommentera mitt Friendfeed-flöde, gå med i PR of Sweden, retweeta sådant som är nyttigt för dina egna followers (så att de  upptäcker mig) och så vidare och på nolltid kommer jag (och min publik) veta vem du är.

Se alltså till att dela med dig istället för att vara en corporate asshole och du ska se att allt kommer att gå bra.

4) BE INTERESTING
När jag får upp en ny person på min sociala radar händer i princip alltid samma sak: Jag kollar den korta presentationen på Twitter och de senaste tio tweetsen - vilka dialoger pågår med vilka individer?

Sedan är jag ganska tuff. Beroende på hur mycket spännande som delas så kan  jag göra allt från att gå all-in (”connecta” och RSS-prenumerera bloggar, delningstjänster, livsströmmar) till att tacka för visat intresse och gå vidare.

5) PITCH ME
Joakim Jardenberg, Fredrik Stenbeck och Beta Alfa delar i regel alltid så bra grejer att deras budskap får genomslag hos mig typ jämnt. Men då delar de också olika typer av flöden som platsar i min Google Reader - och vad gäller webbkonsumtion så är min RSS-läsare mitt allt.

Om du delar allt möjligt - använd gärna taggar (jag har till exempel en hel del avancerade tagg- och nyckelordssökningar ständigt aktiva). Tagga ett flöde med “PR” och skicka mig RSS-adressen - hur enkelt som helst, ju!

Sedan har jag i likhet med andra bloggare stenkoll på refererande sajter. Sätt upp ditt tips/budskap på en hemlig URL, länka till mig och klicka in på min blogg så hittar jag tillbaka till din sajt. Så länge du inte slösar med min tid så är detta i sanning ett icke-påträngande sätt att förmedla budskap.

Eller ännu hellre, var kreativ och kom på ett sätt att skicka relevant trafik till min blogg eller till PR of Sweden. Då blir du och dina budskap garanterat uppmärksammade!

{ 9 comments }

I väntan på en syndikeringsvåg

by Doktor Spinn on 2021-07-24

Ibland slår det mig hur det enkla ofta är det bästa.

Ta bara Twitter som exempel. Mer lo-fi teknik får man leta efter. Då “viktig” funktionalitet har saknats så har vi i en sorts harmonisk social samverkan utvecklat ett alldeles eget språk med retweets, followfridays, shorturls, hashtags - allt för att rymmas innanför en artificiell gräns på 140 tecken i en tekniskt minst sagt begränsande miljö.

Jag tänker på ett befäl i lumpen som berättade om överlägsenheten hos de ryska stridsfordonen gentemot de amerikanska. Till skillnad från dem så kunde det mesta på en rysk tank rättas till med en oljebrännare och en slägga. Om en stridsvagn råkade gå genom isen så var det bara att dra upp upp den från stranden, knacka lite här och var med släggan och - vips - så startade den igen.

Egentligen är också bloggen i sig en begränsning. En blogg är ju egentligen inget annat än en webbsida som begränsats till att visa innehållet kronologiskt. Begränsningen i sig var en förutsättning för den revolution som i dag blivit en maktfaktor och ett tidsfördriv för den moderna människan.

Men bloggandet, liksom Twitter och mikrobloggandet, existerade i kulisserna ett bra tag innan det tog ordentlig fart. Mikrobloggandet tog fart i samband med att fristående applikationer tillät fler än bara ett flöde. Med en skriven tagg kunde en tweet plötsligt nå intressegrupperingar, istället för som tidigare enbart det egna knippet med followers.

Bloggandet fick egentligen sin skjuts, sin “andravåg”, i och med syndikeringen - RSS-tekniken. Och RSS-tekniken är om något en begränsning av funktionalitet. Den skalar bort allt utom det generiska innehållet i ett flöde och blir således återpubliceringsbart på en annan plats.

Ur ett marknadsföringsperspektiv blev detta något av en revolution. Kanske är det först i dag som det är uppenbart för alla och envar (nåja, kanske inte alla) att en distribuerad digital närvaro är effektivare än aldrig så många stortavlor.

Också våra webbvanor påverkades kraftigt av RSS-tekniken i en exponentiell skala där de mest avancerade informations- och konversationsagenterna på webben är de vars beteenden påverkas allra mest. Många av oss webbnarkomaner har nästan helt flyttat in i en RSS-läsare, ett väldigt enkelt program som utan problem möjliggör en mångdubblad informationskonsumtion.

Så, paradoxalt nog så sitter webbens virtuoser, the earliest of adopters i ett avlångt land präglat av innovativ ingenjörskonst och telekommunikation, omväxlande i så basala program som en läsare av generiska textflöden och Irc-kloner med 140-teckensbegränsningar.

Det slår mig när jag för ett litet hobbyprojekts räkning sitter och bränner RSS-flöden för att kunna följa statistik och för att flytta trafikbelastningen till en gratistjänst. RSS är i sig en väldigt enkel teknik, precis som den kronoligiska webbsidan och den förkortade chatten. Tänk om syndikeringen inte är färdig med oss ännu?

Tanken blir ännu svårare att vifta bort när Nikke Lindqvist frågar mig om han får syndikera ett av mina kommenterade  flöden och leda in det på domänen Via.nu tillsammans med en rad andra relevanta flöden. På det sättet skapar Nikke på kort tid en sajt - en blogg - med relevant och sökbart innehåll utan att själv behöva stå för själva produktionen.

Självklart blev jag jätteglad (och jag hade i sanningens namn känt likadant även om han inte frågat utan bara tagit flödet). Vad som ska bli av Via.nu är fortfarande i experimentstadiet vad jag förstår, men som jag ser det innebär syndikeringen större möjligheter för mina tankar att fortplanta sig i ett expanderande nervsystem på webben.

Men jag inser samtidigt att här finns en tröskel. Vad händer om jag sätter upp en sajt och leder in RSS-strömmar från världens alla nyhetsförmedlande sajter, allt fiffigt filtrerat med relevanta nyckelord med relevans för PR-branschen? Sådant har ju hittills varit okej i widgets och sidebars, men vad händer om du bygger en hel sajt kring det syndikerade innehållet från andra källor än dina egna?

Länksamlingen Alltop PR till exempel kommer riktigt nära, men eftersom det bara är rubriker tvingas surfaren ändå vidare.

Själv har jag ju i egenskap av PR-bloggare och administratör av PR of Sweden en fin RSS-listning på svenska PR-bloggare och det var inget större problem för mig att mata in den listan på Friendfeed. Visserligen vore det rätt komiskt om någon PR-byrå klagade över att få sina budskap spridda av en okontrollerad part, men klart är ändå att här saknas en del sociala konventioner allra minst.

Allt detta får mig att betrakta den fria syndikeringen som en tröskel, eller kanske en våg. Att säga åt oss att inte syndikera fritt blir i förlängningen som att säga åt oss att inte länka fritt. Det kan faktiskt vara så enkelt att vi bara kollektivt väntar på att någon eller några ska ta det första steget.

Konsekvenserna kan bli minst sagt påtagliga!

Kanalberoendet skulle minska betydligt och spridning skulle bli än mer beroende av befintliga sociala strukturer och innehållsrelevans. Strukturerna kring olika communities och applikationer skulle luckras upp till förmån för sociala grupperingar, klaner, som i svärmar skulle röra sig i det närmaste virtuellt genom molnet.

För min del är det helt okej. Privat som bloggare är det bara roligt om mitt RSS-flöde återpubliceras både här och var eftersom det är mina tankar som spelar roll, inte min tekniska plattform. Och som PR-konsult ser jag att det ligger helt i linje med den sociala webbens transparenta och demokratiska spridning av innehåll och idéer.

Men hur ser andra innehållsproducenter på det hela? Är de beredda på en andra syndikeringsvåg?

Obs! Work in progress, länkar upp denna postning senare.

Pingat på intressant.se.

{ 5 comments }

Länkkärlek!

by Doktor Spinn on 2021-07-19

Doktor Spinn har hamnat i Pratbloggens länklista. Det är Prat PR som står bakom, de finns på Twitter (där de lyssnar!) och givetvis hamnar de på mina listor över svenska PR-bloggar. Tack och bock!

{ 1 comment }

Tankar om sök

by Doktor Spinn on 2021-07-17

Ända sedan den där diskussionen om SEO och PR på webbcommunityt PR of Sweden, så har jag haft sök som ett litet specialintresse.

När jag säger att jag har haft sök som ett specialintresse så låter det kankse flådigt, men betänk då att jag började från scratch; jag är sålunda ingen expert för fem öre, utan snarare en person med lite koll på sök - för att vara PR-konsult.

Egentligen är det fantastiskt enkelt att lära sig nya grejer på webben. Själv har jag följt Nikke LindqvistJesper Åström och Simon Sundén på webben under ett års tid. Lite som att ha ett flera inspiratörer och lärare aldrig längre bort än ett par klick.

Sedan kanske någon kan tycka att det är snällt men korkat att dela ut sina kunskaper på det där sättet. Men riktigt så fungerar det ju inte heller. Jag har flertalet klienter och jag ombeds  ofta att rekommendera alternativt ta in offerter från underleverantörer som jag själv aldrig har arbetat med - och då faller valet på dem som öppet visar sin kompetens.

(Trygg leverans är ett ofta bortglömt värde, och faktiskt något man kan ta extra betalt för, tycker jag.)

För rent krasst kan det ju finnas någon som i Sverige är bättre på - säg online video för att ta ett exempel - men jag tar i det fallet med all sannolikhet det säkra före det osäkra och ringer Björn Falkevik som jag i alla fall vet levererar - inte för att vi har jobbat ihop, utan för att han är transparent kring sin kompetens.

(Dessutom, rent krasst, bara för att jag kan se hur han bär sig åt på diverse servettklottrade kopplingsscheman så skulle jag aldrig på en miljon år få ekonomi i att själv börja dra kabel och regga konton på samma sätt. Jag skulle möjligtvis kunna ta inträde till spektaklet!)

Med andra ord är det spännande att nästan uteslutande via sociala nätverk faktiskt kunna skaffa sig en gedigen beställarutbildning. Jag skulle vilja säga gratis, men också min tid är förstås en investering, samtidigt som jag vill tro att jag betalar tillbaka på mikronivån genom att aktivt länka och dela andras kloka tankar.

Mina kunskaper på ämnet är rent tekniskt är förstås fortfarande rätt banala; i själva verket har jag ett enormt jobb med att bara applicera det jag hittills har snappat upp på min egen digitala närvaro. Och allt sådant sparar jag till en annan gång och en annan postning, känner jag.

Vad som däremot är mer intressant i sammanhanget, tycker jag, är alla tankar som dyker upp kring vart sök är på väg:

För sök har fått en otrolig betydelse och till och med letat sig in på kultursidorna. Om det är Google som har skapat sökets betydelse, eller om det är söket som skapat Googles, ja det lämnar jag därhän för denna gång. Av samma skäl vill jag gärna försöka se bortom Google - i  den mån det nu är möjligt i en postning med titeln Tankar om sök!

I sök handlar allt egentligen om hur olika sajter viktas mot varandra för olika söksträngar. Jag förenklar det för mig själv genom att föreställa mig att denna viktning sker på två plan, dels den semantiska, dels den sociala.

Den semantiska delen är ganska logisk.  Innehållet bedöms utifrån ett antal kriterier. När jag la till Nikke i min bloggrulle svarade han blixtsnabbt och tackade för länken (proffsigt) och bad lite snällt mig att även fylla i en länkbeskrivning (superproffsigt) för att det då spelar SEO-roll!

Jag inbillar mig att det är just därför som Google gillar text så mycket, just eftersom de semantiska elementen säger så mycket om en sidas relevans. Och på området verkar det finnas hur mycket som helst att “skruva på”; allt från metataggar till uppstädningar i källkoden.

Den sociala delen handlar mer om hur människor av kött och blod förhåller sig till en sajt. Givet min bakgrund inom PR är den sociala biten mest intressant. I dag verkar detta handla nästan uteslutande om inlänkar. Ju mer länkar till en sajt, desto mer populär blir den hos Google. Men det kan vara så mycket mer, det sociala söket, tänker jag.

Därför kanske jag är partisk när jag känner mig förbryllad över allt tal om den semantiska webben och  framför allt då det semantiska söket.

Är inte de semantiska delarna av webbsöket att betrakta som hygienfaktorer för konkurrerande sökmotorer? Skillnaden mellan framtidens sökmotorer när det gäller det semantiska söket lär antaglingen antingen vara så små att de är försumbara, alternativt gigantiskt stora mellan mindre nischade motorer.

Ofta nämns Wolfram Alpha, söktjänsten som semantiskt tolkar text och levererar… fakta. Bra så, men jag återkommer till min poäng - är det inte så att dessa mekaniska funktioner kommer att vara konkurrenskraftiga enbart under korta perioder innan de omvandlas till just hygienfaktorer?

Jag har provkört Wolfram Alpha några gånger och jag är halvimponerad. Semantiskt är det coolt, men vad ger det för värde till mig som söker? Aggregerat innehåll i all ära, men för mig är den enskilda källan (och det förtroende som finns till den) det dominerande värdet. Faktiskt.

Därför tycker jag, något partiskt kan tyckas, att det borde talas mer om framtiden för det sociala söket. Allt som oftast ser jag hyllningar till hur relevant det blir att söka på Twitter eller Friendfeed. Dessa sök är ju tekniskt rätt primitiva, men relevansen i resultaten tror jag skvallrar en del om åt vilket håll söket borde gå.

Jag skulle  verkligen vilja att mina relationer och förtoenden på webben faktiskt ritade om hela  webben bara genom att surfa igenom den. Om mina vänner gillar en sida så vill jag att också påverkar mitt sökresultat. Om inte annat vore det, som också Mattias Östmar påpekade häromdagen, ett utmärkt användningsområde för applikationer som Google Friend Connect.

På det sättet är det strategiskt väldigt klokt av Google att satsa på en webbläsare, Google Chrome (som jag använder, fungerar finfint för mig). Det kan vara en oerhörd uppgift att få webben att på varje sat installera särskilda skript, så en genväg är ju att bygga lokal mjukvaruinfrastruktur ( eller varför inte gå hela vägen som med Google Chrome OS)?

För tänk om det är så? Tänk om det semantiska är hygienfaktorer för det framtida söket och att alla konkurrensfördelar ligger i det sociala?

Det får mig att fundera över Microsofts strategi att kontra mot Google genom att göra delar av sin produktflora gratis. Många inser nog att framtidens ekonomi ser annorlunda ut än dagens, men säkert är det ett antal framåtblickande personer som i branschen kliat sig i huvudet åt att detta rent intäktsmässigt ser ut att vara ett sluttande plan.

Vidare så satsar ju Microsoft på MSN Search (och Bing?) och med smma logik/strategi är det väl rimligt att vi får se fler Gears-liknande applikationer från Microsoft delvis flytta ut i molnet.

Men om vi, givet resomenget ovan, backar bandet en bit.

Om Google har sök som i enliten ask så har Google sin kärna i det semantiska söket. Och det räcker långt, så långt. Men för att kunna rita om sökresultaten efter våra sociala interaktioner på webben krävs det ett visst mått av ett utlokaliserat ekosystem av skripts, webbläsare, online-integration, “cookies 2.0″ och så förstås strukturer och medgivanden så att vi som söker kan skapa våra  bubblor, våra klaner.

Tittar man på Google Friend Connect och Google Chrome så ser det ut som om Google faktiskt bygger åt det hållet. Och Google-applikationer som Reader försöker ligga nära åtminstone de lite mer avancerade användarnas mediekonsumtion.

Därför undrar jag om Microsoft borde integrera sök med sina programvaror. Vi arbetar och kommunicerar en hel del i MS-program i dag och det är ju ett värde i sig att ta vara på. Men allt vi gör i dag är att beama upp felrapporter i tid och otid till något osynligt moderskepp.

Om jag i Outlook mejlar en person 20 gånger om trädgårdsarbete, borde inte då hans eller hennes favoritlistor och besökshistorik påverka SERP:en (sidan med sökresultaten) när även jag söker på ord som har med trädgårdsarbete att göra? Och så vidare.

Jag skulle gärna ge mitt medgivande till en klan av likasinnade människor att ta del av mitt beteende på webben på det viset. Så länge all kontroll och alla rättigheter ligger hos mig. Vill jag kryssa bort vissa domäner så är det väl en enkel inställning att erbjuda? Hemligheter måste vi alla få ha.

Tyvärr (kanske mest för Microsofts del) så ser jag inte så mycket social integration i exempelvis Office-paketet, i vilket jag och många med mig spenderar en hel del tid. Fortfarande.

I dag känns det som det närmaste ett socialt sök jag kommer är Google Reader. Och det är inte ens ett sök, utan ett ständigt inflöde där jag skruvar och har mig för att spara sekunder och för att maximera informationsvärdet.

Men även där är jag hänvisad till semantiska reglage; om en intressant person delar med sig lite för vitt och brett på Delicious, ja då kan jag gå in och plocka ut enbart de länkar i flödet märkta med en viss tag. Bra, men fortfarande väldigt semantiskt, för det enda som är socialt är ju min relation till avsändaren.

Jag har ju gjort ett enkelt PR-sök med Google Customized Search, men för att dett skulle bli precis som jag skulle vilja ha det så skulle jag åtminstone vilja kunna lägga in RSS-strömmar. Då skulle jag kunna mata in alla länkade sajter från alla twittrande/friendfeedande svenska PR-konsulters flöden.

Missförstå mig inte, jag har ingen större tilltro egentligen till nischade sökmotorer, men som ett experiment så tror jag att exempelvis ett antal PR-konsulter rent kollaborativt skulle kunna utskåpa olika SERP:ar. Förutsatt då att de är PR-folk som söker PR-information, vilket ju är kruxet.

Men jag tror att Microsoft och Google (med Adobe och Apple som bubblare tack vare sin enorma distribuerade mjuk- och hårdvarunärvaro)  har kraft nog att skapa ett socialt sök som också har ett single point of entry.

Mitt eget stalltips är att Google Wave med sina sociala nervimpulser ut i de dynamiska och ständigt föränderliga nätverken också kommer att för första gången visa oss den sanna kraften i det sociala söket, ett sök som kanske är så effektivt att själva sökandet i många fall inte ens behövs.

Och vore det inte spännande med en dynamisk webb där analysprogrammen (Google Analytics?) i realtid ritar om hela webben framför ögonen på oss i takt med att vi och våra vänner rör oss igenom den?

Obs! Ska länka upp denna postning senare.

Pingat på intressant.se.

{ 2 comments }

Det centrala nervsystemet på webben

by Doktor Spinn on 2021-07-14

De av er som tittar in hos mig regelbundet vet att jag med jämna mellanrum driver tesen om att viral marknadsföring är en styggelse, ett feltänk med tråkiga konsekvenser för intet ont anande marknadsförare. Så här på semestern känner jag att jag har tid att utveckla mitt resonemang ordentligt!

Som PR-konsult blir du snabbt varse om kraften hos metaforer, analogier och allegorier. Förse en telefon med ett epitetet Iphonedödare och nyhetsförmedlarna får svårt att värja sig. Visst diskuterar de huruvida telefonen är en Iphonedödare eller inte, men de diskuterar det på redaktionell plats likväl.

Därför är det olyckligt att spridningen av innehåll på den sociala webben ständigt benämns som viral i marknadsföringssammanhang. För synsättet får reella konsekvenser - du hittar det till och med i många marknadsföringsföretags taglines och ibland ännu värre - i deras företagsnamn.

Retoriska figurer är till sin natur aldrig perfekta. Jämför med hur en karta är en förenkling av verkligheten; ju närmare verkligheten den kommer, desto svårare blir den att använda för navigering. Förenkling är själva ryggraden i all medielogik och är det av en anledning - det enkla, det förståeliga kommunicerar helt enkelt väl.

Att se hur en idé sprider sig likt ett virus på den sociala webben är tilltalande och det motsvarar väl det vi ser, tycker vi. “All spridning på den sociala webben är viral,” menar många.

Tidigare har jag pekat på varför viral marknadsföring i regel blir en dålig investering, varför det är ett cyniskt synsätt på mellanmänsklig interaktion och att det skapar mer intresse för själva marknadsföringsaktiviteten som sådan, än för den klient som en gång betalat kreatörerna.

I mitt arbete har jag tittat mycket ingående på hur sociala nätverk är uppbyggda och hur dymaniken i dem fungerar över tid. Detta har jag gjort både kvantitativt och kvalitativt:

I det här fallet är det klokt att se upp för kognitiv dissonans, det vill säga att bara se det man vill se och inget annat! Bara för att en idé sprider sig, så kan det vara lätt att okritiskt föreställa sig att spridningen är just viral. Kanske sker social spridning på samma sätt som tryck fortplantar sig i en vätska? (Antagligen inte, men du övervägde det sannolikt inte alls.)

Föreställ dig ett flygplan i luften. Ombord smittas flera passagerar av ett otäckt virus eftersom AC-anläggningen envist, timme efter timme, kastar runt det luftburna viruset i det slutna utrymmet. Passagerarna har inga relationer utan råkar enbart befinna sig på samma plats vid samma tillfälle.

Det här liknar starkt det traditionella demografiska målgruppstänkandet. Hitta människor av en viss socioekonomisk härkomst och exponera dem för budskap så intensivt du någonsin kan så länge du har deras uppmärksamhet. Skrik högt om du måste. Det är som affischering i rulltrappor, “perfekt, då har objektet inget annat för sig än att exponeras för våra budskap”.

I kommunikationssammanhang kallas det här för magic bullet theory, en gammal tanke om att det kollektiva medvetandet inte kan värja sig emot suggererade budskap - ett populärt paradigm under massmediernas glansdagar.

Men hur fungerar vi? Vad påverkar oss? I all enkelhet kan det sammanfattas - människor påverkar människor. På den sociala webben blir det än mer tydligt; innan spridning äger rum behöver det finnas en social bindning, en relation. Ingen relation, inget förtroende, ingen spridning.

Eftersom det finns så extremt många källor till ny kunskap så väljer jag de källor som jag har förtroende för. Dem jag litar på. Och det är enklare att lita på en människa av kött och blod än en kanal.

Därför sprids innehåll på den sociala webben socialt, det vill säga i befintliga relationer. Om de befintliga relationerna inte underhålls så dör de, samtidigt som de relationer som är självförstärkande åt bägge håll blir allra starkast. Den som var vaken under biologilektionerna känner igen beskrivningen av hur neuronerna i hjärnan förhåller sig till varandra.

De delar av hjärnan du använder håller sig i trim - de delar du inte använder förlorar sina förmågor. Inte primärt för att nervcellerna (neuronerna) i hjärnan hela tiden dör (vi har så många från början) utan för att nervbanorna dem emellan inte underhålls och därmed dör. Det är därför det är så svårt att lära sig ett nytt språk i vuxen ålder, till exempel. I unga år kan språket hårdkodas in i våra hjärnor, men som vuxna blir vi tvungna att forcera in det nya språket i ett neurologiskt system anpassat för ett annat språk.

På så sätt hårdkodas också beteenden rakt in i våra hjärnor. Den klassiska regeln i all socialpsykologi är - you get more of what you reinforce. Beteenden är självförstärkande och av samma anledningar är det därför extremt svårt att bryta beteenden och skapa nya.

Därför liknar spridning på den sociala webben en elektrisk stöt i ett befintligt nervsystem, inte en viral smitta.

Vill du skapa en viral kampanj är du alltså ute på mycket hal is i dubbel bemärkelse. Istället bör du fokusera på att investera tid i relationer för att stärka och på sikt bygga din organisations centrala nervsystem på webben. Det är först om ett sådant förtroende finns som virala ansträngningar har realistiska chanser.

Chansen är då också att du upptäcker att du inte vill påfresta dina mödosamt uppbyggda relationer genom att kampanja ihjäl dem. I den mån du vill arbeta i kampanjer blir det naturligare att redan från början tänka win-win och dialog även i detta arbete.

Obs! Jag ska länka upp denna postning senare - work in progress.

Uppdaterat: In the news, memes spread more like a heartbeat than a virus, tipstack till Joakim Jardenberg.

Pingat på intressant.se.

{ 15 comments }

<img src="http://www.