Posts tagged as:

påverkan

Hur många behöver du påverka?

by Doktor Spinn on 2021-05-19

Seth Godin har inte alltid rätt, men han har alltid något tänkvärt att komma med. Fundera över följande: Om du vill förändra världen inom något område - exakt hur många människor behöver du egentligen på din sida för att sätta snöbollen i rullning? Sedan så har Godin ett intressant resonemang om Twitter.

Pingat på intressant.se.

{ 0 comments }

Bizarro PR

by Doktor Spinn on 2022-05-08

Pingat på intressant.se. Andra bloggare om , , , , , , , , .

{ 3 comments }

Om PR, politik och förtroende

by Doktor Spinn on 2022-04-24

Postning på uppmaning av Jesper Åström:

Att arbeta med politisk påverkan har nog sällan varit så spännande och komplext som det är just nu i Sverige. Vi ser en:

  • kraftig tillväxt av digitala informationsmängder,
  • långt framskjuten position vad gäller social medieanvändning,
  • av världens mest utbyggda internetinfrastrukturer,
  • stark teknikutveckling inom kommunikationsområdet,
  • politisk rörelse för fri kunskapsdelning och
  • en önskan inom den organiserade opinionsbildningen att i Barack Obamas kölvatten omsätta kraften hos de sociala medierna.

Sammantaget är påverkarkartan fortfarande hyfsat överblickbar, men sådana saker som tonalitet, verktyg och kanalval har förvandlats till en enda stor röra av både svårigheter och möjligheter. Och ännu så länge finns det fler experter än case inom PR och social medier.

Samtidigt ser vi att förtroendet för våra politiker sjunker. Detta är en utveckling som egentligen kan tolkas rätt cyniskt – eftersom vårt förtroende dalat stadigt sedan decennier tillbaka så skulle en tolkning kunna vara att vårt förtroende för våra politiker urholkas ju mer vi kommer dem inpå livet.

Skandalerna inom såväl politiken som näringslivet kanske inte har minskat i antal över tiden, men klart är att dreven ökar i intensitet. Som medieforskaren Walter Lippmann uttryckte det: The pressure of public opinion is like the pressure of the atmosphere; you can’t see it - but, all the same, it is sixteen pounds to the square inch.

För vad krävs egentligen för att nå toppen? Är det så att dessa egenskaper – ambition, ärelystnad, girighet, bekräftelse, mod, riskbenägenhet – är en bra grogrund för skandaler? Om de sociala medierna för oss närmare våra makthavare, kommer detta att innebära att vi förlorar ytterligare förtroende för dem? Eller ökar vår tolerans för mänskliga fel och brister?

En annan analys är att det är mediernas fel. Klart är i alla fall att deras beskaffenhet spelar en roll, det har till exempel medieforskare som Björn Nord och Jesper Strömbäck visat. Genom att framställa politiken som ett spel, snarare än en arena för gemensam samhällsutveckling, så spär mediernas inneboende logik på föraktet för våra politiker.

Om så är fallet, så torde mediernas ökande genomslag bara förstärka de negativa effekterna på förtroendet, trots det faktum att politikerna själva blir bättre och bättre på att hantera medierna. Delvis retoriskt via medieträning och strategiska budskap, men kanske framförallt genom den ökande förståelsen om att handling kommunicerar allra starkast.

Sannolikt är förtroendet för dagens politiker summan av ovanstående faktorer – och med all säkerhet en mängd ytterligare.

För mig återstår frågan om hur PR-insatserna bäst skräddarsys för morgondagens makthavare, för makthavarna handlar det om att med kommunikationens hjälp skapa sig politiskt handlingsutrymme i konkurrens med andra. För oss som samhällsmedborgare handlar frågan ytterst om vilket ledarskap vi kan begära och vilket vi faktiskt förtjänar.

En uppfriskande tanke bland många är att vi befinner oss i en samhällsglidning från ett individualistiskt samhälle till ett klansamhälle. Jag tror att den analysen stämmer mot bakgrund av att vi allt mer grupperar oss psykosocialt snarare än socioekonomiskt, institutionellt eller geografiskt. Därmed skulle klan vara det vi inom PR-världen kallar för publiker.

(Lästips: Putting the public back in public relations – Brian Solis)

Jag tror att våra politiska ledare kommer att fortsätta att vara viktiga för oss och om vi tappar förtroendet för dem så kommer det att finnas andra ledare redo att genast ta över detta förtroende. Vi får inte glömma att vi som sociala varelser vill känna förtroende för någon och det sociala medielandskapet möjliggör en sådan utveckling.

Det politiska förtroendearbetet tror jag framöver kommer att präglas av:

  • hårdare kamp om uppmärksamhet,
  • tydligare politik med fokus på mikroengagemang,
  • försök till snabbare anpassning efter medieagendan,
  • försök med utvecklade ambassadörsprogram,
  • extremt höga krav på politiska ledare att vara naturliga kommunikatörer (jfr Social media naturals),
  • mer kampanjfokus – mer dialog (ej varandras motsatser!),
  • fokus på avancerade databaser med väljarinformation,
  • ökad tolerans för utpräglade personligheter,
  • egna events med egen bevakning och
  • en allt intensivare uppvaktning av obundna opinionsbildare.

Däremot tror jag att försök med egna plattformar kommer att fungera bäst för bloggare som agerar privat eller inom ramen för de politiska ungdomsförbunden. De traditionella politikerna gör redan idag en del tappra försök, men de flesta är så pass underutvecklade i sin förståelse för det sociala medielandskapet att det kommer att dröja innan till exempel “rikdsagsbloggar” blir en politisk kraft att räkna med.

Obama-inspirerade aktiviteter som donationssystem, möjligheter att skriva ut egna affischer och envägs-twittrande partiledare är andra exempel på aktiviteter som rimligen kommer att resultera i delvis eller helt utebliven ROI. Det blir inga Tupperware-partyn där det diskuteras partipolitik i hemmen alltså. Publikerna på den svenska webben vill påverka det politiska innehållet, inte ha hjälp med att sprida det.

Så, framtiden för det politiska PR-arbetet bedömer jag kommer att handla mycket om att välja rätt individer att profilera, alternativt att hitta rätt profilering av dem som mer eller mindre måste prioriteras. Kommunikativ framgång för morgondagens politiker kommer att stavas kommunkiativ flexibilitet, social fingertoppskänsla och smartare rådgivare än motständarlägret.

Pingat på intressant.se. Andra bloggare om politisk påverkan, , , , , påverkan, .

{ 4 comments }

En ding-ding PR-värld

by Doktor Spinn on 2022-03-29

Jeremiah Owyang bidrar med lite gymnastik för sinnet:

Tänk om vi i framtiden får se en utveckling där olika communities anlitar PR-byråer? Där PR-byråernas intäkter kommer från de transaktioner som uppstår.

Nätets olika publiker blir allt kraftfullare och mäktigare. De ställer krav på förändring. Och detta är ju PR-byråernas paradgren. Visst kan vi föreställa oss att digitala folkrörelser i framtiden anlitar PR-konsulter?

Vilken uppochnervänd värld det vore. En värld där PR-verktygen kom folket till användning mot politik och näringsliv, istället för tvärtom.

Läs Jeremiahs postning här.

Pingat på intressant.se. Andra bloggare om , , , påverkan, , , .

{ 0 comments }

Överlevnad i det nya medieklimatet

by Doktor Spinn on 2021-09-10

Idag vet vi vilket genomslag tv-mediet har haft både på vår kultur och på den ton i vilket det offentliga samtalet förs. Anslaget är kort, slagkraftigt och emfatiskt. Precis som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi nu anpassa oss till de nya digitala medierna och deras specifika medielogik.

Richard Nixon hade under åtta år som USA:s vicepresident ett klart övertag mot den yngre och betydligt mer oerfarne John F. Kennedy. Ändå förlorade Nixon det efterföljande presidentvalet, mycket tack vare fyra direktsända tv-debatter som utspelades dem emellan. Det är framförallt den första av dessa debatter som kommit att bli klassisk. Radiolyssnarna bedömde den som oavgjord, men tv-tittarna var överens; vinnaren hette John F. Kennedy och inget annat.

Året var 1960 och tv-mediet var ungt. Politikerna hade ännu inte lärt sig att utvinna dess inneboende kraft och därför kunde Kennedy med sin medfödda charm och fördelaktiga utseende manövrera ut Nixon och vinna amerikanernas hjärtan. Idag vet vi vilket genomslag tv-mediet har haft både på vår kultur och på den ton i vilket det offentliga samtalet förs. Anslaget är kort, slagkraftigt och emfatiskt. Om det är tv-mediet som formar oss eller vi som formar tv-mediet kan vi låta vara osagt, men klart är att vi börjar behärska kanalen sådan den är.

Precis som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi nu anpassa oss till de nya digitala medierna som suddar ut gränserna mellan sändare och mottagare. Tack vare interaktiviteten har dessa medier förvandlas till förlängningar av våra sinnen, en revolution som radikalt förändrat vår mediekonsumtion.

Precis som John F. Kennedy kunde dra nytta av sin charm belönar dessa nya sociala medier dem som vågar vara offentligt öppna och personliga. Hela utvecklingen tvingar oss närmare det ideal som PR-forskaren James Grunig lyft fram - en värld där vi tagit steget från envägskommunikation till dialog. Richard Nixon, som ju blev vald till president vid ett senare tillfälle, lyckades med detta delvis genom att vägra tv-sända debatter. Men låt oss ändå undvika att använda denna historiskt impopulära ledare som rättesnöre för hur vi 2008 väljer att bygga relationer med våra publiker.

I det sociala medielandskapet måste vi istället bjuda in till samtal, öppna upp våra digitala portar och våga släppa in alla och envar. Våga tala med dem som talar om eller med oss. Om vi vill anpassa oss till de sociala medierna på samma sätt som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi lära oss att människor måste få en chans att påverka innan de låter sig påverkas. För det är först när vi lärt oss lyssna som vi förtjänar våra publikers engagemang och uppmärksamhet.

P.S. Om Nixon hade haft en blogg hade den haft en solklar plats i mitt rss-flöde. Hans postningar hade nog varit rätt trista, men läsarkommentarerna hade säkerligen varit rena rama cirkusen!

{ 0 comments }

<img src="http://www.